Dagens sommarvärd

Idag var Malin Sävstam som var sommarpratare. Hon är en överlevande från tsunamikatastrofen där hon förlorade sin man och två av sina tre barn. Hon berättade om hur man överlever rent mentalt efter att förlorat sina nära, framför allt hur man överlever efter att förlorat sina barn.

Det var ett starkt program som berörde mig mycket. Efter att ha levt i handikappvärlden i många år och sett många föräldrar förlora sina barn i olika sjukdomar, så vet jag att man överlever. Det var bara så starkt nu att någon satte ord på all denna smärta.

Jag är glad över att jag aldrig behövt uppleva denna smärta även om det var nära en gång. Det är många år sedan nu, men jag kan fortfarande få hjärtklappning när jag tänker på vad som kunde ha hänt.

Sonen och hans bästis tog ut snöskotrarna för första gången på säsongen. Vi förmanade dem flera gånger att de inte fick köra över sjön, eftersom isen nyss hade lagt sig.

De var ju tonåriga pojkar, så vad gör de. Jo, de kör över sjön. Det gick bra för sonens vän som körde först, men inte för sonen. Han blev rädd när isen började knaka så istället för att gasa på som han borde ha gjort, så saktade han ner och katastrofen var där. Han och skotern sjönk ner i det iskalla vattnet. Vännen ser detta och vänder sin skoter, varvid även han sjunker ner i vattnet.

Som om de hade en skyddsängel över sig så lyckas pojkarna ta sig upp ur respektive vakar och åla sig fram till land. Där sprang de till ett hus där de ringde till oss och berättade vad som hänt. Fd maken åkte och hämtade dem. När sonen kom hem och han stod i hallen kom min reaktion. Jag slog och slog och slog på sonen samtidigt som jag skällde, skrek och grät.

Sonen grät också och sa bara: Mamma, det är bra nu! Jag stoppade ner honom i badkaret eftersom han var iskall och behövde värme. Då kom hans egen reaktion på vad som kunnat hända. Vännens föräldrar fick en liknande reaktion som vi fick. Ilska och rädsla varvat med tacksamhet, rusade igenom kroppen.

Några veckor efteråt lejde vi dykare som gick ner och hämtade upp skotrarna. Sonen skoter var nästan helt försvunnen ner i dyn. Endast en bit av styret syntes. Tänk om det varit han som legat där i dyn?!

Uppdatering: Jag glömde skriva att grabbarna hade riktiga skoteroveraller med flytförmåga. Det var nog det som räddade deras liv och som gjorde att de tog sig upp ur vakarna.