Totte, vår gamla kattfarbror, klarar inte längre av att sköta sin hygien. Han har svårt när han äter, så han petar på med tassarna. Det gör att de blir väldigt kladdiga. Dessutom har han svårt att hålla sig ren i baken.Idag blev det en ordentligt kattvård. Vi har klippt klorna på honom, borstat ut tussar och sedan badat honom i barnens gamla badbalja. Det gick ganska bra. Där vi bodde tidigare hade vi badkar, så Totte har alltid varit van att bada. Men idag var det inte lika roligt, för nu kunde han ju ta sig därifrån utan större svårigheter. Vi var en som höll i och en tvättade. När jag skulle duscha av honom lödret så påminde han mest om en nakenhund. Man kunde inte tro att han är en halvperser med jättefin päls. Efter att han fått torka lite i famnen på mig så åkte han på en blåsning. Det var nog det mest obehagliga, även om jag inte hade någon stark värme på. Nu sitter han och tvättar sig.
Någon kanske undrar varför vi inte låter honom sluta, när han har så svårt med vissa saker. Totte är femton år. Han är fortfarande en mycket tillgiven katt som är med oss hela tiden. Han sover med oss och han tolererar Elvis på samma sätt som en äldre herre tolererar en pojkspoling, alltså med lite högdragen arrogans och en och annan tillsägelse när han tycker att Elvis inte sköter sig.
Vi har bestämt att den dagen han ber oss om att få sluta, då ska han få göra det på direkten. Så gjorde vi även med den sista av våra hundar. Hon fick bestämma själv och den dagen kom så småningom när hon bad oss om det. Dagen efter det åkte vi med henne till veterinären. Totte ska få samma chans, om han inte blir sjuk först.
13 kommentarer:
Så fint och respektfullt. Det är svårt att skiljas från dessa vänner.
Moster Ma: Visst ska vi visa våra djurvänner respekt. Totte är dessutom en väldigt speciell individ (vilken matte och husse tycker inte det). Sambon har haft honom sedan han var unge eftersom sambon även hade kattpappan. Jag bävar för den dagen vi måste ta bort honom. Den dagen kommer att komma, hoppas det dröjer länge tills dess.
Så klart att du vet vad som är bäst för Totte! KRAM!! Du vet att jag tycker om dig va?
Jag hade inte en aaaaaning om att du tycker om mig. Jo, det vet jag. Jag tycker ju om dig också. Puss på´re....:-)
Det där verkar ni ha känsla för, när det är dags. Så länge de orkar vara med så tycker jag också att de ska få vara det. Lite mer pyssel och omvårdnad blir det ju...men den dagen det är dags så vet man.
Underbar bild på nybadade Totte i din famn.
Vilken jättesöt Totte! Men 15 är väl inte så himla mycket för en katt? undrar jag som inte vet mycket om kattor. Med er omvårdnad kan han nog bli riktigt gammal!
Christina: Det märks att han mådde bra av ompysslingen. Han har gosat och buffat och haft sig nu ikväll. Dessutom luktar han gott nu, det gjorde han inte innan.
Dronning, vår sista pappillon, var skruttig länge, men ändå var hon glad och social. Då bestämde vi att hon skulle få säga till själv. En dag tittade hon på oss med ledsna ögon och då visste vi att det var dags. Tina, Dronnings mamma, dog hemma på köksgolvet i något som förmodligen var en hjärnblödning.
Eva: Nog kan katter bli äldre. Jag har hört om katter som blivit över 20 år men det är extremt sällsynt. Det brukar nog vara normalt med att de dör vid 14-17 års ålder. Mimmi, Tottes syster från samma kull, dog för ca 1 ½ år sedan. Hon fick en livmodersinflammation och på inrådan av vetten fick hon sluta. Operationen är inte farlig men han ansåg att hon var så gammal att det inte var lönt. Min gamla katt som jag hade med exet blev fjorton.
Ja du man vet så väl när det är dags....Både djur som människa...Det är bara vi som ibland har så svårt att släppa taget...Men det ska du inte behöva på några år ännu...Jag har haft katt i familjen som blivit 18 år. Lustigt att du skrev om katt idag...Det gjorde jag också, fast mer om ett omöjligt uppdrag...
Ha det bäst....!
Kram
Terapeuten: Vi får hoppas han kan hänga med ett tag till. Tänk om man skulle ta bort oss människor bara för att vi blir skruttiga. Då vore jag borta för länge sedan. Totte får hänga med så länge han kan.
Nu får jag gå in till dig och läsa ditt kattinlägg....:-)
Hej!
Idag har jag hittat hit via Spaders blogg.
Vad fint du skriver om Totte och vilken gullig bild! Har själv katt, en liten kattfröken Martini som är sex månader. Och ja. Full med bus!
Cina: Välkommen hit. Jag har precis läst din kommentar hos Spader. Jag är ju också en sån mamma som brinner för dessa frågor som Spader tog upp.
Vad härligt det låter med en liten kattunge. Vilket mysigt namn hon har. De är ju så mysiga när det är små. De är mysiga sedan också. Vi har en Elvis också som är drygt fyra år. Han har fortfarande en massa bus i sig och han är kärleksfull till tusen. Världens goaste....:-)
Du låter som en underbar kattmatte! Hoppas att ni får ännu ett tag tillsammans du och lille Totte.Jag blir jätterörd av hur fint du uttrycker din respekt för honom och hans liv. Kramar.
Lisette: Tack, visst ska vi respektera våra fyrbenta vänner. Jag är nog mer kattmänniska än hundmänniska, även om jag tycker om hundar också. Men katter är något alldeles speciellt.
Skicka en kommentar