Bakstugeminne

Christina har bloggat om när hon var med och bakade i en bakstuga. Jag har också ett oförglömligt minne om ett sådant bak. Tyvärr finns det inga bilder.

För ett antal år sedan så arbetade jag varje sommar med olika former av lägerverksamhet för barn med Damp och deras familjer. Detta minne härrör sig ifrån ett sådant läger.

Vi var i Ramsele i mitt älskade Västernorrland. Det var ett läger för barn mellan sex och tio år. Det var aktiviteter varje dag. Jag fick hjälp med aktiviteterna av Bosse som jobbade på fritidskontoret i Sollefteå kommun. Bosse var en äkta entuiast så han hittade på många kul grejer för barnen.

Vid ett tillfälle skulle vi få testa att baka i bakstuga. Jag var mycket skeptisk mot detta, men Bosse var helt övertygad om att det skulle funka. Alla som arbetat med barn med Damp, vet att det går rätt livligt till och man måste hela tiden ha beredskapsplaner ifall det händer något.

Vi skulle vara i en bakstuga som tillhörde turistmuseet i Ramsele. Det var två äldre damer i åttio-års åldern som skulle hjälpa oss med att baka tunnbröd i vedeldad ugn. När vi slog upp ögonen den aktuella dagen, så öste regnet ner. Var jag skeptisk inför detta äventyr innan, så är det inget mot vad jag blev när jag såg regnet. Vi hade tolv barn med på lägret och sex ledare plus jag själv. Alltså två barn per ledare.

Bakstugan var liten så vi skulle dela upp det till tre grupper. Fyra barn i taget i bakstugan, inkl ledare. Föräldrarna fick inte delta i denna aktivitet. De fick ledigt och roade sig själva på bästa sätt.

När vi kommer upp till bakstugan så har regnet övergått till ett fruktansvärt åskväder. Vi visste att de barn som inte rymdes i bakstugan, var hänvisade till att leka lekar ute på tunet, med ledarna.

Vi får in den första gruppen i bakstugan och det är lite stökigt så där som det gärna blir när alla tumlar in på en gång. Men där står två myndiga äldre bagerskor och tar hand om gruppen. På det mest vardagspedagogiska sätt jag varit med om, så får dessa damer ungarna till att vara tysta, de lyssnar och de gör precis som de blir tillsagda. De är som ljus!!! Det var en fantastisk upplevelse. Och jag är så glad att jag hade fel som inte trodde på denna aktivitet.

Det var ytterligare en upplevelse att se barnens glittrande ögon när de på kvällen fick bjuda sina föräldrar på eget bakat tunnbröd.

Alla dessa läger som jag haft med små barn, med lite större barn och med tonåringar är för evigt inetsade i mitt minne. De här åren var bland de bästa åren i mitt liv. Att få jobba med dessa barn var helt underbart. Det går inte att med ord beskriva.