Jäkla skitkropp

Ibland blir jag extremt trött på min kropp. Det är som att den missunnar mig att ha kul. Jag får alltid plikta efteråt.

Nu var det ju det här underbara bröllopet. Vi åkte pendeltåg dit. Bekvämt och bra och jag var glad att sambon avstod ifrån att köra. Nu kunde han unna sig ett glas vin eller två.

Det var en rejäl backe från pendeln upp till kyrkan. Inte bra för mina ben. Så hade vi den romantiska och fina vigseln att njuta av och benen glömdes bort för en stund.

Efter vigseln skulle vi gå till en restaurang nere i Sundbybergs centrum. Det går alltid lättare att gå nerför så  det kändes inte så speciellt, mer än att det var lite långt.

Vi fick god mat och vi hade så trevligt hela kvällen. Det var fina tal, speciellt brudens tal till brudgummen. Spader är en av de roligaste människor jag känner. Helt underbar. Hennes söner underhöll oss med fin musik. Vilka duktiga pojkar. En god vän till Spader sjöng så vackert att det nästan gjorde ont i bröstet. Vi hade enormt trevligt sällskap vid vårt bord så det bubblades och skrattades hejvilt.

Sedan var det en promenad till pendeln igen. Vi var ute lite i senaste minuten så det gällde att gå fort. Då satte även kolen in så jag fick pip i bröstet.

Igår eftermiddag kom sviterna efter detta. Jag tog mig knappt över golvet. Eller det gjorde jag ju, men jag gick som en anka och det värkte som attans. Idag skulle jag börja träna på maskiner hos sjukgymnasten. Det var bara att ringa återbud. Så ser det ut när man har fibro. Man får plikta för nästan allt man gör.

Naturligtvis pliktar jag gärna när jag fått varit på ett sånt härligt bröllop och fest. Man får välja sina strider, kan man säga.

På onsdag ska jag börja träningen. Hoppas jag

Bästa bröllopet

Igår var sambon och jag på underbara Spaders bröllop där hon äntligen fick knyta äktenskapens band med sitt Ess. Jag önskar dem all lycka resten av livet.

Spaders söner sjöng och spelade så otroligt bra, för brudparet. Spader höll ett fantastiskt roligt tal till sitt Ess. I den familjen finns det många talanger.

Det var också så trevligt att få klä upp sig, måla naglarna, fixa håret, måla sig och verkligen få känna sig fin. Sambon var också så fin i skjorta, slips och kavaj. Däremot hade han varken målat naglar eller ögon.

Vi var en salig blandning gäster. Spader och Esset har bridge som sitt stora intresse. Så många gäster kom ifrån den världen. Naturligtvis kom det en hel del gäster ifrån den här världen också. Bloggvärlden alltså. Så nu har jag äntligen fått träffa fina Cina. Vi har länge pratat om att ses, men det har inte blivit av tidigare. Att få ses irl är som en naturlig fortsättning på en vänskap som redan är etablerad, via blogg och mail.

Där var även fler bloggare som man läser och som man känner till namnet. Nu fick man träffa även dem i det verkliga livet. En ny bekantskap blev den supertrevliga P vars blogg jag kommer att läsa i fortsättningen.

Sambon tyckte också det var bra att få ansikten bakom de jag pratar om här hemma. Det var ju bara Spader och Esset som han kände sedan tidigare.

Blogglandia är ett bra ställe att vistas i. Man får både underbara vänner och får festa om lite då och då.

Ny klänning

Den 8 juni ska vi på bröllop när världens bästa Spader gifter sig med sitt Ess. Självklart måste man ha ny klänning då. I mina gömmor hittade jag detta underbara tyg som är fyllt med snäckor och små vita prickar. Det är i något chiffongliknande materia med ett underbart fall.Vet inte vart jag fått det ifrån, men misstänker att vännen U har något med det hela att göra.

När man är en liten rulta så måste man hitta modeller som döljer tjockmagen. Jag tror jag har lyckats med det, genom att klänningen "blusas" upp över magen. Jag känner mig fin i den och det är det viktigaste.

Veckan som gått och veckan som kommer

Vilken härlig vecka vi har haft. Det har varit besök av god vän, besök hos god vän och däremellan härlig shopping. Vi toppade med en fantastiskt helg.

I fredags kom goda vännerna S och S. Vi bjöd på god fisksoppa, hembakad surdegsciabatta och fruktsallad som efterrätt. Tanken var att vi skulle åka ner på stan till klockan åtta när Hoven Droven spelade på festivalen. Vädret hade svårt att bestämma sig så klockan var nog över nio innan vi kom iväg. Men vad gjorde det. Vi umgicks och hade det mysigt hela tiden.

Fredagskvällen bjöd även på Amanda Jenssen så henne missade vi inte. Oj, vad jag gillar den tjejen. Kvällen avslutades med en pubrunda som inte gick av för hackor. Det var nästan som på den gamla goda tiden när man orkade hur mycket som helst.

Igår var sambon och jag ensamma. Vi åt gott hemma och även denna kväll åkte vi ner på festivalen. Vi såg först Top Cats. Vilket ös och vad roligt det är att unga killar plockar upp de härliga gamla rocklåtarna så de inte faller i glömska.

Vi gick sedan en liten runda på stan och istället för pubrunda så blev det en kaffe och kanelbulle. Det var inte heller dumt.

Kvällen avslutades med en av mina idoler, Jill Johnsson. Vilken tjej. Var det ös på Top Cats slog hon det med hästlängder. Hon är bara så bra. Och jag njöt. Och stampade takten. Och klappade händerna. Härligt.

Det blev tidig buss hem för nu värkte kroppen ordentligt av alla kroppsrörelser. Smakar det så kostar det. Idag är det vilodag för imorgon drar det igång igen.

Imorgon kommer bästa extradottern C för lite sömnadshjälp. Tisdag är det tvättstuga och på onsdag packar och packar jag. För på torsdag bär det av till Sundsvall. Med tåg. Det är andra gången vi åker tåg upp. Hälften så dyrt som med bilen. Nackdelen är att man får släpa lite mer, men det kan inte hjälpas. Tidsmässigt spelar det heller ingen roll.

Oj, vad jag längtar efter att få krama om mina älskade barn och kära svärsonen. Vi ska plocka svamp, göra loppisarna osäkra och en massa annat kul. Eventuellt blir det städning av sonens lägenhet också. Själv säger han att det inte behövs, men vi har lite olika åsikter om vad städning innebär. Så vi får se om vi hinner och orkar.

Här kommer nu ett lite smakprov från Jills senaste platta.

Fylleri

Idag fyller den här fantastiska lilla tjejen tre år. Det ska vi fira på lördag. Det känns så bra att för en gångs skulle kunna ge henne lite mer än vanligt. Så några sydda och några köpta paket blir det att öppna.

Med syftning på rubriken så är det dels Melinas födelsedag som blir fylleri. Men även att vi ska på lunch med några vänner idag. Jag vet att det vankas vin så man vet aldrig hur jag blir då. Nåja, ett glas blir man väl inte så lurig på.

Jag har känt mig mer eller mindre drogad i två dagar. Jag har medicinerat rätt kraftigt för att helt enkelt stå ut. Dessutom hade jag tvättstuga igår som jag var tvungen att klara av. Min fina granne hjälpte mig en hel del. Jag somnade som en stock igårkväll och orkade inte ens läsa, vilket är mycket ovanligt för min del. Idag känns ryggen riktigt bra, som tur är nu när vi ska vara sociala. Jag har inte tagit någon värkmedicin idag utan föredrar att dricka ett glas vin istället. Det brukar ju också vara muskelavslappnande.

50-års kalas

 Vi var på 50-års kalas igår. Det var en av våra bästa vänner som fyllde år. Så himla trevligt vi hade. Det var öppet hus, så vi slank in vid femtiden. Då var de flesta redan där. Vi festade till klockan var tre inatt. Det är helt makalöst hur tiden kan rinna iväg när man har kul.

Det var ett stort ålderspann på festdeltagarna. Det gillar jag. Den äldsta var jubilarens svärfar som har fyllt 85 och den yngsta var jubilarens yngsta dotter som är 15 år. Sedan var åldrarna allt däremellan. Oavsett ålder så hade alla lika trevligt och umgicks över alla åldersgränser.

Eftersom Sus är nästan lika galen i tyger som jag så var det självklart för mig att hon skulle få något sytt av Josef Franktyget. Så här blev det. En brödkorg och två värmeljushållare. Det blev väldigt bra, tycker jag.

Vi borde vara på fest oftare för oj så otränad man är. Dagen har gått i lojhetens tecken. Nästan hela dagen. För någon timme sedan fick vi dock varsitt städryck. Jag tog mig an köket, medan maten puttrade på spisen. Sambon tog ett tag i badrum och hall. Det behövdes verkligen.

Kosmisk festivalavslutning

Det blev ännu en magisk kväll på stan. Ikväll blev det dessutom med inslag från kosmos.

Miss Li var fantastisk. Vilket yrväder och vilken röst det bor i denna lilla kropp. Hon for fram över scenen i ett rasande tempo och med en musikglädje som verkligen smittade av sig.

Senare på kvällen intog Thomas Di Leva scenen. Jag har aldrig varit någon riktig Di Leva-fan, men han har mer och mer borrat sig in i mitt musikhjärta. Ikväll fick han en ny fan i mig. Han visade upp en humoristisk sida som han inte visat så mycket av tidigare. När han presenterade Välkommen hem så berättade han att den hade han skrivit till sin vän Plura. Men när han satt där och skrev så trängde det sig in en massa Di Leva-baciller så låten blev en kosmisk blandning av Pluralism. Helt klar är han en skön lirare.......:-)

Jag, en bitch

Som ni kunde läsa i förra inlägget så har vi sett Caroline af Ugglas ikväll.

Vi har även sett en fantastisk eldshow som var en kombination av stunt, akrobatik, humor och massor med eld. Kanonbra.

Tyvärr förstördes slutet av eldshowen av griniga människor. Stora scenen var riggad framför en stor trappa som vi har här i stan. Vi satt i den när vi såg Caroline. Efter det reste vi på oss för vi fick ont. Eldshowen var riggad på sidan av stora scenen, så vi stod kvar där när den showen började. När den nästan är slut så petar en människa på mig och säger åt mig att jag ska sätta mig ner. Hon tycker jag är hänsynslös som skymmer för henne och hennes vänner. Hon petar även på sambon och säger samma sak. Vi sätter oss och det börjar gapas "Äntligen" och igen att vi var hänsynslösa som stod upp. Till saken hör att vi hade stått där i nästan en timme och inte flyttat på oss, så de hade kunnat säga till tidigare. Folk stod och satt huller om buller och vi hade inte en aning om att vi skymde några.

Jag tycker det är helt OK om man säger till att man är skymd. Om det sägs på ett vänligt sätt vill säga. Nu gjorde det här inte det. Så jag lackade ur ordentligt och blev en bitch. Det är väldigt sällan jag visar den sidan, men den finns där när jag blir arg. Och det blev jag nu. Så jag gav lite svar på tal. Det förstörde en del av den tidigare glädjen.

Tur nog så kom festivalstämningen tillbaka när Johan Boding äntrade scenen. Han körde en fantastisk Queen-repertoar och visade upp hela registret av sin röstkapacitet. Han har en fantastisk röst.

Jag blev alldeles varm i hjärtat när jag ser en kille i rullstol ställer sig upp på vingliga och ostadiga ben och med hjälp av sin assistent står och gungar med i musiken. Man kunde läsa glädje i hela hans ansikte och kropp. Musik är verkligen magiskt och berör de flesta på ett eller annat sätt.

Vi ska ner imorgon också. Då ska vi se Miss Li och Thomas di Leva. Och ta en öl med våra vänner som inte kunde komma ikväll.

Hoppas vi slipper griniga "kärringar" då!

Festival i stan

I helgen är det festival i stan. Kostar gratis. Det gillar vi. Sambon och jag har tänkt gå ner både ikväll och imorgonkväll. Det är flera bra artister. Ikväll ska vi se Caroline af Ugglas och Johan Boding. Toppen. Vi har även bestämt med några goda vänner, så det kommer att bli en toppenkväll.

Syster Yster och fina pappa

Jag är urdålig på att fota. Både att komma mig för att göra det och att få till fina bilder. Här fick jag i alla fall till en bild på min kära lillasyster och min fina pappa på hans 80-års fest.

Festat klart

Vi har haft en underbar helg på många olika vis. Ungdomarna kom vid femtiden i fredags. Sonen landade hos oss direkt, medan dotter med sambo åkte ner till sitt hotell. De hade valt att bo på hotell för att få rå sig lite själva. Det underlättade en hel del även för oss.

Vi bestämde att de skulle vara tillbaka hos oss till sju. Men de kom redan klockan sex. Det hade varit svårt att koppla av och vila. Det gjorde inget. Då fick vi en längre stund tillsammans. Efter en god middag och mycket prat så tittade vi på På spåret som hade bandat. Efter det så åkte kortleken fram. Det är nästan en självklarhet när vi ses. Vi har så himla kul när vi spelar kort och ska försöka bräcka varandra. Vi skrattade så tårarna sprutade. Sonen är inte intresserad av kortspel så han somnade ifrån oss.

På lördagen så var det dags att åka till pappas fest. Den var på Odinsborg i Gamla Uppsala. Vi skulle vara där klockan tre så meningen var att vi skulle åka härifrån klockan ett. Tidsoptimisten (sambon) fick ju till det som vanligt plus att knappen i hans byxor stack, så det blev lite snabb knappisyning i sista minuten. Men en minut i tre klev vi in på Odinsborg och vi var inte sist.

Oj så mycket folk det var. Vi kände inte alla eftersom barn vuxit upp, skaffat sig respektive och egna barn. Men det gjorde inte så mycket. Vi åt och pratade glatt. Jag hade tänkt hålla tal, men det ville min lillasyster göra istället. Jag lämnade glatt över uppdraget till henne. Pappa myste så gott hela tiden.

Vi åkte hem vid åttatiden. Då var festen inte slut, men dottern hade problem med sin mage. Det är lite stressigt på hennes jobb och eftersom hon är sin mors dotter så lägger hon på sig stressen och mår dåligt av det. Vi körde dem direkt till hotellet. Då kändes det lite besviket, men med facit i hand så är jag glad att det blev så.

När vi kom hem, sonen, sambon och jag så plockade jag fram lite smått och gott. Salami, oliver, ost och lite annat plock. Där satt vi i all sköns ro och pratade om det mesta. Då kände jag att det var skönt att få sonen för sig själv en stund. Det blir gärna så att hans syster dominerar (omedvetet) när vi träffar dem tillsammans.

Vi gick in på Ikeas hemsida, tittade lite på sängar och andra möbler som sonen funderat över. Vi planerade att vi ska tapetsera och måla om hans sovrum när vi åker upp i sommar. Så det var skönt att få prata om det i lugn och ro. Jag visade honom också en del om Facebook som han ännu inte gått med i. Han behöver ofta få fundera över saker och ting i lugn och ro, innan han bestämmer sig. Så hela kvällen kändes väldigt bra.

Dottern och lillmågen dök upp vid elvatiden på söndagen. Då fick vi en fika-och pratstund innan de gav sig av på sin långa hemresa. Jag pratade en stund på kvällen med pappa i telefon och han var så nöjd med sitt kalas. Det har som sagt var, varit en underbar helg med många fina blandade inslag.

Planering

Idag har jag gjort något som jag inte gjort på flera år. Jag har målat naglarna! Det som var ett måste förr. Aldrig visa sig osminkad och med omålade naglar. Det har inte känts som någon viktig sak de senaste åren när man ändå mest är hemma och häckar. Plus att de gått av och skivat sig. Mina naglar som förr var stenhårda och kunde vara hur långa som helst. Sedan jag började äta Levaxin så verkar det som att naglarna blivit starkare. Inte för att jag fattar hur det hänger ihop. Det är mer ett konstaterande att det verkar ha ett samband. Eller att det helt enkelt bara är en lyckträff.

Jag är mest förvånad över att jag hade något nagellack som fortfarande funkar. Två flaskor åkte i soporna (återvinningen). Det är nog tio stycken kvar som fortfarande funkar så det kanske blir lackering fler gånger. Den här gången blev de guldigt terrakotta.

Jag gjorde även något annat idag som jag inte brukar göra. Jag skolkade ifrån vattengympan. Det kändes inget kul att gå ut i det är vädret. Plus att jag höll på att städa hela lägenheten, lite mer grundligt än vanligt. Det är ju så att mammas stora, små älsklingar kommer imorgon. Hoppas bara vädret blir bättre för jag vill inte ha dem ute på vägarna i detta snökaos.

De kommer för att morfar fyller åttio och det firas det med stort kalas på lördag. Han hotar med att det är det sista kalaset som han bjuder på. I fortsättningen får vi bjuda honom istället. Dessutom hotar han med att bli hundratolv år, så många kalas blir det.

Vi är rätt många när vi ses allihopa. Vi är tre syskon, och mamma Eivor har fem barn. Sedan tillkommer alla respektive, alla barn och deras barn. Många generationer blir det. Nu kommer inte alla, men vi blir i alla fall nästan sextio personer. Det ska bli kul. Jag längtar också efter att träffa min syster och hennes barn. Vi ses inte så ofta, kanske en gång om året bara.

Oj vilket party

Nu är 50-års festen över. Så roligt vi hade. Det var helt fantastiskt. När första gästen kom, som var kära pappa, var jag helt slut och hade precis avslutat det sista framplockandet. Så vi satte oss med en kopp kaffe och pratade lite med pappa. Då återkom krafterna.

Sedan ramlade det in folk i olika omgångar. Alla var på toppenhumör och det låg som ett glatt sorl i hela lägenheten. Alla berömde maten och de hembakade bröden. Jag hade varit upp på morgonen och bakat färska frallor som är helt underbara. Jag hade även någon dag tidigare bakat valnötsbröd som är världens godaste. (Minns du dem, Chris?)

Pappa åkte rätt tidigt för han vill inte köra i mörker. Likaså Madde och Ali gick hem rätt tidigt för Ali skulle jobba natt och behövde vila innan. Men alla de andra stannade hela kvällen. Gitarrerna åkte fram och knäpptes på, musikvideos kollades av några, en del av oss pratade politik utan att bli ovänner och så vidare. Det var en skön mix av allt som är roligt.

Det var så länge sedan vi ordnade en fest, eftersom vi inte mått så bra. Men det här gav mersmak. Egentligen är ju både jag och sambon väldigt sociala av oss, men sjukdomar och värk har satt käppar i hjulen. Förhoppningsvis orkar vi ta tag i den här biten igen, nu när sambon mår så mycket bättre.

Det var helt klart den bästa av kvällar på länge. Att köket fortfarande är fullt med smutsiga tallrikar och glas och diskmaskinen går för högtryck just nu är en annan sak. Det ska märkas att man har haft trevligt.

Festival och fläskläpp

Den här helgen har det varit festival i stan. Det var mycket bra artister, så sambon och jag bestämde oss för att göra stan osäker. Vi packade en fikakorg och drog iväg.

De vi helst ville lyssna på var Sven Zetterberg och hans bluesband. Han är en av den lilla stadens söner, men pendlar mycket mellan USA och Sverige idag. Han har spelat med de stora bluesartisterna både i USA och Sverige. Efter det skulle ytterligare två lokala artister uppträda. Det var Göran Wiklund och Jonas Holmberg som den här kvällen hyllade Motown och annan svart musik.

Ju senare på kvällen ju finare gäster brukar man ju säga så kvällen fortsatte med Nanne Grönwall och Amy Diamond. Vilka yrväder de var bägge två och sådant ös. Det var ju en kombination man inte kunnat tänka sig, men den stämde perfekt. De gav allt, bägge två. Där hade vi tänkt ge upp, men hur det blev så kände vi att vi orkade mer. Så kvällen avslutades med Brolle. Han var också helt fantastisk. Vi hade även träffat några goda vänner som också var där.

Det blev en toppenkväll. Vi åkte ner klockan sex. och var inte hemma igen förrän klockan var över ett. Man brukar ju säga att inget kalas utan kras. Det här blev en festival med fläskläpp. Mellan Nanne/Amy och Brolle behövde jag göra ett toabesök. Jag ville inte gå på en bajamaja så vi bestämde oss för att testa att gå till McDonalds. Helt plötsligt dyker jag på öronen. Jag hade snubblat på en grov elkabel. Två ungdomar rusar fram och undrar om de kan hjälpa till. Heder till dem. Sambon ser förskräckt ut. Vi säger till ungdomarna att det gick bra och jag reser på mig. Det kändes enormt pinsamt för jag tyckte det var "fyllkärringvarning" att ramla så där raklång. Jag ville skrika rätt ut att det starkaste jag druckit var svart kaffe.

Jag blev också rädd för att jag skadat tänderna. Jag hade nämligen slagit i ansiktet. Men jag hade nog änglavakt, för de enda bestående men jag har idag är att jag är sönderskrapad på ett knä, skrapsår på näsan och en liten fläskläpp. Höger lillfinger gör ont men är varken brutet eller stukat, bara ömt. Jag fick nog en chock för jag mådde dåligt resten av kvällen. Jag frös och skakade och kände mig alldeles darrig. Man känner att man varit ut och roat sig, kan man säga.

Kommande göromål

På lördag ska världens vackraste Melina döpas. Så idag har vi varit på Ica Maxi med hennes föräldrar. Imorgon kommer bonusdottern hit. Då ska vi göra smörgåstårtor och förbereda för festen. Melinas pappa är en lång, vacker man ifrån ett afrikansk land. Där har de stora fester vid sådana här tillfällen så nu blir det en kompromiss mellan svensk och afrikansk kultur. Det ska faktiskt bli väldigt roligt.

Så imorgon ska morfar vara morfar hela dagen. Han får passa Melina medan vi stora tjejer lagar maten och den långa vackra mannen drar in pengar till familjen.

Imorgonbitti kvart över åtta ska jag hämta nyckeln till lokalen vi ska vara i. Hur ska det gå? I don´t do early mornings!

På söndag ska jag säcka ihop!

Otränad

Då var femtioårskalaset avklarat. Det var sambons bästa vän som fyllt tidigare i veckan. Vi hade jättetrevligt. Det var öppet hus från klockan tre, men eftersom fint folk alltid kommer sent så kom vi inte förrän vad halv sju. Fast det var inte vår egen senfärdighet som spökade. Vi gjorde sällskap med en annan god vän som inte ville komma dit ensam. Han hade aktiviteter för sina barn tidigare på dagen och det styrde även vår tid.

Det var mycket trevligt folk där och vi kände de flesta. Annars kan det vara lite jobbigt när man inte känner så många. Då träder min blyghet fram. Den som ingen tror att jag har. Men så är det. Nu behövde jag inte känna mig blyg och bortkommen utan kunde glatt kasta mig in i samvaron på en gång.

Det märks att man är otränad, för utan att ha druckit speciellt många glas vin så var jag på pickalurven när jag kom hem fram på nattkröken. Så det blev sängen direkt. Sedan har jag sovit och sovit i nästan tolv timmar. Det behövdes förmodligen.......:-)