Nu är jag tristare än trist

Just nu är jag urusel på att sköta om bloggen. Jag syr gardiner, men det är bara enfärgade grå och mörkblå. Inget kul alls att visa upp. Dessutom är de ju inte upphängda. Det ska jag göra hos beställaren när allt är färdigt. Då kanske det blir foton. Vi får se.

Idag har jag i alla fall städat linneskåpet. Lite annat än bara att sy. Letade efter en speciell duk. Mitt uppe i allt letande så blev det utrensat och snyggvikt och bättre plats. Även klädkammaren fick sig en släng av städsleven igår. Så nu måste det bli ett loppisbesök på tisdag. Mest för att lämna in utrensat. Men känner jag oss själva rätt så lär det bli något inhandlat också.....:-)

Skrivandets konst

Jag vet inte vad det är med mig och mitt bloggande längre. Jag klarar inte av att skriva en ordentlig text. Det är inte att jag inte vill. För jag vill. Men jag klarar inte av att formulera mig bra. Och då blir det inte av istället.

Det finns så mycket jag funderar på att skriva ner. Om Arga doktorn, om politik, om andra engagerande frågor som jag tänker på. Som jag och sambon talar om. Jag börjar skriva då och då, men inser att jag kan inte förklara mina tankar.

Ända sedan jag lärde mig läsa och skriva har jag varit en skrivande människa. Jag drömde bland annat om att bli författare. Svenska var ett av mina paradämnen i skolan. Jag har varit med om att skriva debattinlägg, till och med på DN debattsida, jag har varit med om att driva två medlemstidningar och jag har skrivit kåserier. Dessutom kan jag ju faktiskt titulera mig författare, eftersom det finns en bok utgiven i mitt namn. Plus att jag gjort lite utbildningsmaterial. Så jag har skrivit mycket i mitt liv.

Men nu har jag tappat orden. Jag har tappat meningsbyggandet. Och numera har jag även tappat stavningen. Jag kastar om bokstäver och jag skriver ett annat ord än det som var meningen. Stavningsprogrammet är min räddning. Plus att jag alltid måste "korrläsa" det jag skriver.

Jag vet inte riktigt vad det beror på, men jag misstänker att fibron är inblandad. Fast jag är ju rätt bra, värkmässigt just nu. Även uthålligthetsmässigt, alltså jag orkar hålla på mer innan jag måste vila. Men kroppen hänger inte med på ett annat sätt. Styrkan i min kropp försvinner mer och mer. Jag orkar inte lika mycket, rent fysiskt. Det jag hoppas på nu är ju att träningen ska förbättra den biten, inte bara hålla mig värkfri utan även göra mig starkare.

Det här är rätt jobbigt eftersom jag känt mig som den skrivande människan. Det är jobbigt när man märker att man förlorar förmågor, allt eftersom tiden går. En del säger att det är åldern. Men jag vägra att godta det. Även om jag är en tant, så anser jag att sextiofyra år är inte tillräckligt för att man ska kunna skylla på ålderskrämpor. Min pappa är ju åttiotvå år och piggare än vad jag är, i vissa avseenden.

Min son sa igår att han ska börja träna för han vägrar se sig som fet. Det gjorde mig jätteglad. Jag får väl säga som han, att jag vägrar se mig som gammal och orkeslös. Men vad gör jag åt det?

Jag ville bara berätta för jag tycker att min blogg just nu är jättetrist och jag förstår om jag tappar läsare. Vem vill läsa enbart om nysydda kuddfodral och kassar?

FÖRLÅT

Nu är jag så innerligt trött på alla spamkommentarer så jag har lagt in ordverifiering för att se om det blir bättre. Jag gillar inte att behöva bli så drastisk, men vad gör man?

Frustration

Idag har jag försökt förnyat mitt bildspel. Jag har haft det i Picasas fotoprogram. Förr gick det jätteenkelt att göra det. Men så har ju både Blogger och Picasa uppdaterat sina funktioner. När de gör så ska ju allt bli mycket bättre. Men det är en sanning med modifikation. Det blir oftast krångligare. Nu har jag efter mycket möda och besvär, svordomar och frustration fått till ett bildspel. Jag är inte helt nöjd men nöjer mig så länge med det i alla fall.

Nu måste jag istället se till att jag är utvilad till imorgon eftersom Mellis kanske kommer då. Ali ska komma och hjälpa till med att byta till vinterdäck och Melina kanske ska följa med. Då måste man ju vara till sin fördel......:-)

Bloggtorka

Det är dåligt med bloggandet just nu. Jag tillbringar en del av tiden vid symaskinen och en annan del med att baka och fylla frysen. Nya sommargäster är på ingående vilket gör att jag måste hinna med att få undan en del saker innan de ramlar in.

Plötsligt så händer det

Nej, ännu inget besked från FK. Men Blogger har skött sig genom att lägga till en kryssruta när man vill ha uppföljning på sina kommentarer.

Ibland sköter de sig.

Käraste Blogger

WOW, de borttappade inläggen är upphittade igen. Jag förlåter dig, Blogger. Vårt förhållande har varat i mer än tre och ett halvt år. Det är första gången du ställer till med ett större elände. En gång är ingen gång, brukar man ju säga. Så jag tänker vara dig trogen även i fortsättningen.

Min pappa och jag

Han är som han är min lilla pappa. Nu har vi pratats vid och gått igenom lite saker angående bloggen. Vi får ju ta det lite pö om pö. Men så är det för en annan också, "learning by doing" om man så säger. Jag tycker det här är jättekul att pappa kommit igång med sin blogg. Det kan nog bli ett litet social forum för honom. Han känner sig ju väldigt ensam sedan mamma E gick bort. Nu får han en sak till att pyssla med för att få dagarna att gå.

Ni som läst länge här vet att jag är en otålig person som har svårt att sitta still och inte ha något att göra. Gissa vem jag fått det ifrån. Jag kan ju säga att även farmor var sådan så jag är väl tredje generationen av otåliga och nyfikna människor......:-)

Snart 3 år

Vi har letat vinterdäck på Blocket i några veckor. Fram tills igår så var vi hela tiden för sent ute. Men igår nappade det. Vi skulle norr om Stockholm för att hämta dem. Då fick jag en av mina ljusa idéer, att där i krokarna bor ju numera käraste Spader Madame. Vi som pratat om att träffas när hon flyttat från landet in närmare storstan. Så det gick från tanke till handling. Jag mailar Spader och frågar om de vill ha fikafrämmande. Det ville de, så telefonnummer byttes och det blev ett samtal om hur vi skulle åka.

Vi köpte däcken och tuffade vidare mot Spader och Esset. Det var så fantastiskt att äntligen få träffa henne. Vi kom fram till att vi läst varandras bloggar i nästan tre år. Då känns det som att man känner varandra rätt väl. Så det var inget konstigt alls att ses. Vi ville aldrig sluta prata. Sambon trivdes också och Esset verkade också ha trevligt. Det är ju kul om våra respektive också trivs med denna kontakt. Då blir allt lättare att ses i fortsättningen. Så nu måste vi bara fortsätta att träffas.

Det är lustigt det här med vilka bloggar man läser. En del fastnar man aldrig för, andra fastnar man hos ett tag, ibland fortsätter man för man känner sig hemma, eller så slutar man läsa dem för att det känns inte tillräckligt intressant och engagerande. Andra fastnar man hos direkt och känner sig hemma hos på en gång. Det är dem man känner att man vill träffa i verkligheten också.

När vi var på väg till Spader så började jag fundera över hur länge jag bloggat. Om en vecka är det exakt tre år sedan. Tre år som bara rusat iväg och som gjort bloggen och alla bloggvänner till en del av mitt liv. Det känns fantastiskt.

Bildspelet

Jag har börjat uppdaterat bildspelet eftersom grejerna som låg där är gamla som gatan. Det är mycket bilder som ska bytas så jag tar det lite pö om pö. Men rätt som det är så är allt klart och jag har börjat fatta hur Picasa 3 fungerar.

Blogger suger

Blogger är verkligen jobbigt nu. Det är svårt att lämna kommentarer. När man gör ett inlägg så kan den inte publiceras utan flera försök. Inte vet jag vad de håller på med, men jag börjar tröttna på trasslet i alla fall.

Exotiskt besök

Det känns rätt spännande när man upptäcker att man haft en besökare bosatt i Senegal. Det skapar en del funderingar om hur man hittat hit. Jag ser ju att det är via Google så den frågan får jag ju besvarad. Nästa fråga blir om min blogg kunde ge något. Jag hoppas det.

Bloggtorka

Nu är det riktig bloggtorka här. Jag tycker inte jag har något intressant att berätta. Livet går i samma lugna banor som vanligt. Jag är rätt trött så jag vet inte om det är det som påverkar min fantasiförmåga. Det är alltså fysisk trötthet jag pratar om. Jag läser alla mina vanliga bloggar, men jag är dålig på att ge mig till känna. Vet inte vad detta beror på.

Arbetslusten finns här, så jag har börjat sy igen inför hösten. Just nu är det dockor på tapeten. Sedan kommer det att bli en salig blandning av kassar, väskor och andra idéer som rumlar om i mitt huvud. Jag ska faktiskt sy en väska åt mig själv för nu är jag trött på att ständigt behöva leta i botten av väskan, där allt verkar samlas. Problemet är bara att jag har flera modeller och tyger står på min egen önskelista. Få se vad det blir när jag är klar.

Nu får jag nog ta ett nappatag med dammsugaren i alla fall. Sambon har tagit två rum så någonting bör jag ju bidra med. Hallen kanske? Den är minst.......:-)

Bloggstädning

Nu har jag rensat bland bloggar som jag brukar läsa. Det hade blivit lite väl många. En del kändes numera totalt ointressanta och andra hade kommit till. Jag blev rätt stressad av det hela. Äntligen har jag tagit tag i det och fått ordning. Några har ramlat bort och några har kommit till. Det är fortfarande en diger läslista, men i gengäld är den speciellt utvald just för mig. På min blogg är det bara jag som bestämmer. Så det så.