Jag hittade en dikt till. En dikt skriven av en flicka som har MBD, det som numera benämns ADHD
Jag ser ut som alla andra i klassrummet,
Jag är inte blind, även om mina ögon inte berättar precis vad jag ser.
Jag är inte döv, men mina öron förvränger ofta det jag hör och jag kan inte riktigt lita på dem.
Jag är inte rörelsehindrad, men jag har ofta så dålig koordination att jag har svårt att träffa en vän, cykla och skriva.
Mina föräldrar tror ofta jag är lat, för att jag inte kan göra sådant som jag enligt min intelligenskvot borde kunna.
Dikt av Elaine
Grönt är skönt
15 timmar sedan
7 kommentarer:
Så många som har det jobbigt för att de blir oförstådda! Att bli kallad för lat därför att man bevisligen inte är "dum"!
Och så ska man klara att vara kompis, elev, dotter/son och allt annat!
Kram
Lippe: Nu är den här dikten rätt gammal, men tyvärr så tror jag att de här personerna fortfarande möter en massa oförståelse. Det skrämmer mig.
Jag har läst fatt hos dig ikväll.
Vad glad jag blev när jag läste att
den lilla familjem äntligen skall återförenas. Klart det blir många glädjetårar.
Att kunna som du se bakåt och känna stolthet och glädje över vad du gjort och vad du har upplevt -
Det måste kännas härligt. Livet är inte alltid en dans på rosor men du har en stark vilja och använder den på rätt sätt - att hjälpa andra. Jag tror inte att man kan föreställs sig hur det är att ta hand om barn som behöver stöd långt upp i vuxen ålder. Jag behundrar er alla.
Fina dikter.
Ett av mina barnbarn har fått diagnosen ADHD. Han är 22 år och har varit ett problembarn. Han skulle nog instämma i dikten.
Han försöker nu ta igen vad han missat i skolan, där han inte fått någon hjälp. Jag har bra kontakt med honom och sist vi träffades sa han att det var en lättnad när han hade fått veta vad det var för fel på honom. Han hade alltid fått höra att han var lat, sa han.
T. är son till min döde son.
Tiden går doert när jag sätter mig vid datorn. Nu skall jag gå till sängs i vettig tid.
Ha det bra och en trevlig helg - det är ju redan fredag imorgon.
Kram Viola
Viola: Precis det som ditt barnbarn säger så har jag hört flera vuxna sagt samma sak. När de äntligen fått en diagnos så har pusselbitarna fallit på plats och de har börjat förstått och kunnat bearbeta mycket av det som legat kvar sedan uppväxten.
Ha det gott. Kram
Så sant, så sant!
Jag sparar ner den dikten och skickar den vidare till berörda.
Vilken fantastisk dikt! Den sa mer än många långa faktaböcker om hur det är att leva med sånna här diagnoser.
Trebarnsmamman: Visst är den bra.
Camilla: Den är mycket talande.
Skicka en kommentar