måndag 30 maj 2011

Stressymtom

Man borde inte bryta ihop över en värmefilt som går sönder. Men det var vad jag gjorde. Jag grät och grät och grät. Trösten var att veta att det fanns en massa vänner i Blogglandia som fanns här för mig. Det här gjorde att jag började fundera lite mer över hur jag egentligen mår. Jag upptäckte att jag har en massa varningsklockor som ringt länge utan att jag lyssnat. Jag var ordentligt utbränd för många år sedan. Min fibromyalgi bottnar i en utbrändhet. Nu insåg jag att jag är på väg dit igen. Och att det gäller att bromsa i tid.

Mina "symptom" är jag blir irriterad över minsta lilla sak, jag är spänd som en fiolsträng, jag har mycket värk, jag kan inte koppla av och jag känner mig ruskigt handlingsförlamad. Jag har massor med saker som borde göras, men kommer inte till skott. Ett ok över mig att jag måste sy till försäljning för att se till att det kommer in pengar. Jag har roliga saker att göra, men får det inte ur händerna. Samtidigt blir jag jättefrustrerad av att inte få något gjort. Det blir någon sorts moment 22 eller onda cirklar av det hela.

När nu väninnan U:s och min dag tog en annan vändning så frågade jag om jag fick prata med henne om det här. Vi åkte upp på vårt fina utflyktsberg och fikade. Och pratade och pratade. Hon har också en utbrändhet i kroppen så tankarna var inte främmande för henne.

Sambon och jag har ju under många år levt i en ekonomisk stressituation, som inte är av denna värld. Det tär att ständigt oroa sig för om pengarna ska räcka till eller att oroa sig för att något ska gå sönder.Vi har haft ett antal andra stressmoment som sambons hälsa, krångel med försäkringskassan, utredningar som drar ut på tiden. Plus en massa annat. En del saker har jag nämnt här, en del saker får stanna på min sida av tangentbordet. Min utredning av hjärtat tog på, min hypotyreos (sköldkörteln) har dränerat kroppen på ork och styrka. Jag har det totala ansvaret för hushållet här hemma. Det måste vara så av vissa anledningar. Det är inget frivilligt självpåtagande utan en nödvändighet. Det ansvaret känns alldeles för tungt ibland.

Allt sådant här har gjort att jag mår som jag gör. Jag har försökt hålla en glad mask utåt, medan jag gråtit inombords. Det var mycket skönt att få prata med U om det här. Vi känner varandra så väl att jag kan vara helt öppen med henne. Hon bekräftade mina tankar och vi bollade funderingar fram och tillbaka. Det gjorde också att jag kunde be sambon om ett samtal när jag kom hem. Det blev också ett bra samtal och han undrade hur han kan stötta mig. Vi kom på en del saker. Hoppas nu att det även kan bli så.

Så får jag några fler utbrott här på bloggen så vet ni lite grand om grundorsaken.

Resten av dagen har jag i alla fall ägnat åt lite skoj. Jag har klippt till en skjorta, modell murarskjorta. Det har varit frihandsklippning med blyertspenna och linjal som gällt. Det ska bli intressant att se hur den blir. Jag är väldigt nyfiken.....:-)

15 kommentarer:

Trebarnsmamman sa...

Det bästa är när man sätter orden på sina känslor...för då är man på väg att förändra något. Grattis Cicki, nu är det på väg uppåt! Vi finns där för dig!!!!!!!!!!!!!!! KRAM

Cicki sa...

Trebarnsmamman: Jag vet, både att ni finns här och att det går åt rätt håll när man sätter ord på känslorna. Kram

Mångmamma sa...

Du är klok du, Cicki.
Och tur att du har goda vänner som förstår i din närhet, utan dem skulle livet vara mycket tyngre.
Att få prata - och prata av sig - löser ibland en hel del knutar!
Stor kram skickas härmed i din riktning!

Ruta Ett sa...

Jag vet precis hur det känns, men visst hjälper det att få säga det till nån.
Stor bamsekram!

Cicki sa...

Mångmamma: Klok vet jag inte. Ibland kanske. Goda vänner är guld värda. Tack för kramen. En tebax

Ruta Ett: Ja, du har ju också varit där så du vet. Det hjälper att prata om det och även att skriva ner det. Kram

Christina sa...

Kan bara instämma i de andra kommentarerna.
Kram!

Smycka sa...

Gör som Christina, instämmer med alla andra skrivare! Det är skönt att få prata med någon/några som man kan lita på och som verkligen förstår. Sen som du själv också säger, att skriva av sig är också jättebra! Hoppas det löser sig lite för dig! Känner dig inte irl men önskar ofta att jag bodde kvar i Trångsund så jag kunde fara över och hjälpa dig! Sänder över många varma kramar

Camilla sa...

Och jag kan bara hålla med övriga. Skönt att du har så goda vänner som kan lyssna och stötta. Visst känns det bättre när man fått ventilera och fundera.
Ta det lugnt och hoppas att du får den stöttning du behöver av Mannen.

Metta sa...

Känner såväl igen mig, när du beskriver hur du mår. Så lätt att bli irriterad över minsta småsak, så svårt att få saker gjorda. När man tror att man fått näsan över vattenytan, så händer något och man trycks ner igen.
Skönt för dig att du hade ett så bra samtal med din väninna U. Det hjälper att få någon som lyssnar och som varit med om samma problem. Själv får jag hjälp i vår nystartade anhöriggrupp. För att inte tala om vad bloggen och alla bloggvänner betyder. Det är något av det bästa jag gjort, när jag började med bloggen för 4 år sedan.
Hoppas det ordnar upp sig och att mannen kan ge dig stöttning också.
Sänder varma tankar och kram till dig.

AprilSus sa...

Fick en stor klump i halsen när jag läste dina ord och mycket av det du beskriver känner jag igen. Att känna sig ensam ansvarig över så mycket och en ekonomi som år ut och år in balanserar på en skör tråd.

Vad härligt att du har en vän som du kan öppna dig för och som förstår. Sen jag blev sjuk har de vänner jag haft försvunnit av olika själ och min allra bästa vän togs ifrån mig av ett beroende jag inte kunde konkurera med och hon finns dessvärre inte längre kvar i jordelivet, men i mitt minne lever hon för alltid kvar.

Jätte bra att du tog dig tid att prata med din vännina och även med din sambo. Jag hoppas att du även lyssnar lite mer på din egen inre röst och att det leder fram till något positivt.

Stor bamse kramis till dig och tack för att du delar med dig. <3

Cicki sa...

Christina: Kram

Smycka: Det hade varit trevligt om du bott så nära.

Metta: Jag har tänkt en hel del på dig idag. Ditt och mitt liv påminner lite om varandras även om min man inte sitter i rullstol. Men den där ansvarsbiten är rätt lika, tror jag.

AprilSus: Ekonomi kan ställa till mycket. Den som säger att pengar inte har betydelse har aldrig varit utan. Jobbigt att din vän försvann så drastiskt.

KB sa...

Det är mycket av det du skriver som jag känner igen, särskilt det här med hanlingsförlamning... Och mer värk när allt kör ihop sig. DET kan jag intyga.

Inte så att jag sitter och tjuter, jag blir förb....d istället!
Ska träffa en läkare nästa vecka och prata igenom mediciner, hoppas det ska bli bättre då. Mitt i alltihopa har J varit sjukskriven, första gången på 12 år.Och på eget initiativ.
Företagit behövde inte stänga trots att han var borta några dagar!

Det är skönt att ha någon att prata med också,du har haft mycket om dig och kring dig sista tiden har jag förstått. Hoppas allt ska ordna sig till det bästa.

Jag/vi HAR varit utan pengar många gånger,men jag VET också att pengar inte har någonsomhelst betydelse i vissa sammanhang. Men visst kan pengar vara bra att ha, sannerligen.

Många varma kramar

från

KB

PS Syr du skjorta åt dig själv eller åt världens vackraste M?

Cina sa...

Fina Cicki! Förstår precis och det är skönt att ha någon att prata med. Vissa negativa tankar blir lite mindre jobbiga ibland när de "kommer ut i friska luften". Det är jobbigt att bära allt inombords.
Oro för ekonomi är tärande. Vad bra att du och sambon kunde prata vidare sen. Ett steg framåt!!!!
Varm, varm kram!

Cicki sa...

KB: Det är den här handlingsförlamningen som gjort att jag inte heller fått iväg något mail till dig. Jag vet att du förstår. Hoppas du får ett bra samtal med din läkare.

U är mycket värdefull för mig på många vis. Hon är den bästa vän man kan ha.

Det är till mig själv jag syr skjortan. Har tänkt på det länge. Nu ska det bli av och det känns kul.

Cina: Vissa tankar mår bra av att luftas. Samtalet med sambon känns som det kan bli en positiv förändring av. Kramar till dig också.

Le Loup sa...

Nu är jag här igen, det blir lite "avstopp" mellan varven, medan jag jagar läkarintyg och roar mig med fk... Ja, du vet hur det är, de är riktigt duktiga på att ta ner en. Men, skit samma, det ordnar sig alltid, på något sätt.
Vad jag tänkte säga är att jag förstår dig så väl. Att ha dålig ekonomi är ett helsike! Och att inte kunna påverka saker och ting och människor allt medan man själv måste fungera på ett eller annat sätt, det tär på en, det också. Jag tycker det är så bra att du kan pysa lite och prata med din vän, jag tror att vi alla behöver någon där vi inte behöver hålla några som helst masker utan kan kasta av oss dem och vara precis som vi känner oss. Nej, hör du, vet du vad jag ska göra nu? Nu ska jag svara på ditt mail, för annars så sitter jag och författar ett här i stället. Sköt om dig!