lördag 26 mars 2011

Lördagens äventyr

Idag har vi varit hos pappa och jobbat med lite bilder. Det har nog mest varit pappa och sambon som har hållit på.  Själv tog jag med mig en stickning, så nu är jag nästan klar med nästa disktrasa.

Pappa har lärt sig att scanna gamla bilder med sin nya scanner och jag har lärt honom att skicka bilder på mailen. Sambon har mest sysslar med att försöka installera vår gamla version av Photoshop på pappas dator. Men Photoshop ville inte lira riktigt med Windows 7. Så det fick bli Picasa installerat istället. Men då var klockan så mycket att vi fick hoppa över lektionerna med redigering. Det får bli nästa gång. Vi måste ju prata en massa gamla minnen också, så mycket tid går åt till det.

Bilden här ner är på pappa när han var i 13-14 års ålder. Det är i alla fall hans konfirmationskort. Direkt när jag såg det så frågade jag sambon vem han såg på bilden. Peter, svarade han. Peter är min systers son. Han som jag alltid tyckt är så lik sin pappa. Men han är tydligen även väldigt lik sin morfar. Speciellt över ögon och mun. Plus att jag ser även min bror i den här bilden. 

Det är rätt kul det där med släktdrag. Min syster och jag är inte ett dugg lika varandra. I alla fall tycker vi inte det själva. Mina två barn är ruskigt lika sin pappa. Syrrans barn är också lika sin pappa. Ändå är syrrans Peter och min son väldigt lika varandra, i alla fall när de var små. Plus att min syster äldsta dotter och min dotter var kopior när de var i fem års åldern. Vi kan fortfarande ibland fundera vem av dem det är på gamla foton ifrån den tiden. Så släktdragen kan slå igenom väldigt olika och dessutom ändras i olika åldrar. Alltså vara mer framträdande vid olika tillfällen.

Jag är väldigt lika min mamma, min bror är väldigt lika pappa och syrran är en bortbyting. Trollen kom och tog den riktiga systern när hon var nyfödd och lämnade en trollunge istället........:-) I alla fall skojade vi alltid och sa så, eftersom både mamma, pappa, jag och min bror var rödhåriga medan min syster hade väldigt mörkt hår som liten. Numera är det bara jag och brorsan som är rödhåriga. De andra är mer åt det gråa hållet. Och mamma är ju borta sedan 17 år tillbaka.
 

2 kommentarer:

Le Loup sa...

Visst är det märkligt, det där med släktdrag... Jag märker ju en del likheter med någon just nu och det förvånar mig storligen. Samtidigt som jag också tänker att det räcker med en som är som jag,men nu verkar det finnas två av mig. (Förvirrande, jag vet, men det känns också väldigt förvirrande...)

Cicki sa...

Shirouz: Jag skulle ju mailat dig angående denna någon. Men jag vet inte vart tiden tar vägen. Den bara försvinner på något konstigt sätt. Det har nog att göra med min förvirring också. Du är inte ensam om att vara förvirrad. Skillnaden är att jag är det för det mesta.....:-)