Blött minne

Moster Ma skriver om att isen har lagt sig på Fryken så de kan åka skridskor. Det får mig att minnas den gången när sonen gick ner sig.

I mitt gifta liv bodde jag i en liten by utanför Sundsvall. Byn låg vid Ljungan och var nästan omgiven av vatten. Dels var det Ljungan som mynnade ut i en lite större sjö. Dels fanns det en sjö som låg nästan mitt i byn låg. Den hade den perfekta familjebadplatsen på sommaren. På vintern åkte många skidor och promenerade på sjön, som brukade vara näst intill bottenfrusen.

Det här året, som jag ska berätta om, hade isen precis lagt sig. Det var fortfarande före jul. Jag minns inte exakt när, kanske i slutet på november eller i början på december. Isen hade som sagt var lagt sig, men var fortfarande tunn.

Sonen och hans goda vän skulle ta ut snöskotrarna för en premiärtur. Det var deras stund på jorden. Två killar i femtonårsåldern med varsin skoter. Vi förmanade dem flera gånger att de fick inte åka över sjön. De lovade dyrt och heligt att inte göra det.

Men, de var ju grabbar i tonåren. Alltså gör man inte som föräldrarna säger. När de varit borta i någon timme så ringer telefonen och jag svarar. Det är sonen. Han frågar om jag sitter ner, för han ska berätta att det hänt något. Han och kompisen hade kört över sjön och isen hade brustit. De hade klarat sig bägge två, men snöskotrarna låg på sjöbotten. De hade kravlat sig upp ur vaken och gått till ett hus där de ringde ifrån.

Far i huset åkte och hämtade dem. När jag ser sonen i hans blöta skoteroverall så får jag ett bryt. Jag slår och slår och slår på han och skriker flera gånger: "Du kunde ha dött!" Sedan stoppade jag ner han i badkaret så han skulle få upp värmen i kroppen. Där, i badet, gick det upp för sonen vad som kunnat hända. Han grät länge och blev rädd i efterhand, när chocken kom.

På annandagen, den julen, så hade vi och kompisens föräldrar hyrt en dykare. Han hjälpte till med att ta upp skotrarna ur sjön. När man såg den stora uppsågade vaken så gick det upp för en ännu en gång vad som kunnat hända. Först fick dykare upp kompisens skoter. Han hade svårt att lokalisera sonens skoter. Den var så nedsjunken i dyn att bara handtaget syntes. Där i den dyn hade jag kunnat förlorat min älskade son.

Det minnet är gömt och begravet för att jag blir så rädd när jag tänker på det. Men ibland poppar det fram igen.