Om en dotter

För ett antal år sedan bestämde sig dottern för att hon inte ville jobba kvar på Konsum resten av livet. Hon pluggade in de poäng som saknades och gjorde högskoleprovet. Efter det sökte hon till Polishögskolan. Hon ville bli polis som sin far. Tyvärr kom hon inte in på grund av sitt synfel. Då rasade världen ihop för henne i någon vecka. Efter att hon och jag diskuterat olika utbildningar tillsammans så bestämde hon sig för att söka till Socialhögskolan. Där kom hon in och efter ett antal terminer så gick hon ut som nybakad socionom. Det är nu två år sedan.

Under sin studietid så hade hon praktik först hos en skolkurator. Där kom hon i kontakt med flickor som skär sig. Det väckte hennes intresse. Sin andra praktiktid gjorde hon hos frivården. Det är de som har hand om utredningar om de som är dömda, om de kan få fotboja, om det passar med villkorligt eller om de ska sitta av sin tid. Frivården har även hand om övervakartjänster och liknande. Det här fastnade hon ordentligt för. Men det är en populär arbetsplats. Så de lediga tjänsterna är få.

När hon var färdigutbildad fick hon sommarjobb på en anstalt för kvinnliga intagna utanför Sundsvall. Där trivdes hon jättebra. Hon sökte flera tjänster dit och har jobbat där både som långtidsvikarie och springvickare. Hon har även springvickat på en anstalt för sexualbrottlingar som ligger en bit väster om Sundsvall.

För några månader sedan fick hon ett långtidsvikariat inom frivården i Härnösand. Där har hon trivts jättebra. Men det har ju fortfarande bara varit ett vikariat, så hon har fortsatt att söka jobb. Igår fick hon klart med att hon fått en fast tjänst. Det är på den nya stora säkerhetsanstalten som byggts norr om Härnösand. Den är klar, men har ännu inte tagits i bruk, så hon vet inte riktigt när hon ska börja där. Får hon som hon vill, så får hon avsluta sitt vikariat på frivården. Sedan ska hon gå en tjugo veckors utbildning som numera är obligatorisk inom fångvården. När allt det här är avklarat vill hon börja jobba på anstalten. Hoppas hon får som hon önskar. Det verkar vara en bra planering med en sak i taget.

Jag är stolt och glad över att hon vill jobba med människor. Hon gör detta med respekt för att det kan gå fel i livet. Hon har ju växt upp med en annorlunda bror. Många med hans funktionshinder hamnar tyvärr inom fångvården av olika anledningar. Oftast för att man inte fått rätt hjälp och stöd i skolan och resten av livet. Så jag är glad över att dottern använder denna kunskap till att ställa upp för andra. Hon har kanske en kombination av sin mammas intresse för människor och sin pappas intresse för rättsväsendet.