Nu är jag förbannad

Jag är så upprörd att jag håller på att gå i taket. Dottern har ju fått ryggskott. Det hände förra lördagen. Hon har nu varit hemma en dryg vecka och idag fick hon äntligen komma till doktorn för hon behövde bli sjukskriven även denna vecka.

Hon får då besked att försäkringskassan godkänner inte ryggskott som orsak för att vara sjukskriven, så imorgon måste hon gå tillbaka till jobbet, fast hon inte är helt bra. Hon var till en massör i torsdags och han sa direkt ifrån att hon fick inte gå tillbaka och jobba för snabbt, utan skulle börja träna lite försiktigt med streching och promenader.

Försäkringskassan har själv sagt att man ska inte titta på diagnoser, utan det är arbetsförmågan som ska styra om man kan jobba eller inte. Här har man då gått emot sina egna bestämmelser genom att säga att diagnosen ryggskott inte godkänns.

Nu kanske många tänker att detta är kopplat till den borgerliga regeringens direktiv. Visst, det har blivit strängare, men detta var på gång redan under den socialdemokratiska regeringens tid. Jag råkade själv ut för det.

2000 pajade min kropp totalt. Fram tills dess hade jag jobbat heltid och klarat min fibro med träning, akupunktur och byte av arbete. Men 2000 fick jag en sjukdom till, vilket gjorde att min fibro blommade ut ordentligt. Jag blev sjukskriven och var det fram till 2002. Då fick jag det som då hette sjukbidrag, som omprövades efter viss tid. I mitt fall så skulle det omprövas 2004. När 2004 kom, så var det dags för mig att ansöka om förlängning av mitt sjukbidrag. Helt plötsligt utan någon form av rehabilitering så bestämde försäkringskassan att jag var fullt frisk och kunde jobba heltid. Jag skulle inte ens få en arbetsprövning, punkt slut.

Nu hade jag ju tur att jag genom mitt engagemang och arbete inom handikapprörelsen var rätt kunnig i att läsa lagtexter och uttrycka mig i skrift. Jag började ett krig med försäkringskassan som varade i mer än ett år. Jag höll på att stryka med på kuppen, men rödhårig och envis som jag är så lyckades de inte knäcka mig.

Efter en lång kamp som innehöll massor med läkarbesök, utredningar hos sjukgymnast och arbetsterapeut, anmälningar av okunniga handläggare, handläggare som inte ville ha med mig att göra etc. Till slut skickades jag av försäkringskassan på utredning hos ett av sina egna utredningsjukhus.

Jag var där i fem dagar. Under dessa dagar fick jag träffa läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut, psykolog och kurator. Alla var helt eniga om att jag var inte arbetsför till något på arbetsmarknaden förekommande arbete. Exakt samma sak som min egen läkare och sjukgymnast sedan tidigare sagt. Av läkaren på försäkringskassans sjukhus fick jag veta dilemmat med att jag ansetts som fullt arbetsför. Försäkringskassan godkände inte fibromyalgi som diagnos!!! Så för att komma förbi detta så omdiagnostiserades jag till något väldigt luddigt som jag inte minns nu. Jag fick denna diagnos med tillägget att det vara av fibromyalgiliknande karaktär.

Två veckor efter detta äventyr ringde man från försäkringskassan och talade om för mig att allt var klart och att jag fått en förtidspension som gällde fram tills den dag jag fyller 65 år. Helt plötsligt var jag inte längre arbetsför. Snabba ryck mellan att var frisk och/eller sjuk! Enbart denna femdagarsutredning kostade försäkringskassan drygt 50 000:-!

Tänk alla dessa stackare som inte kan tala för sig, som inte orkar kämpa. Jag börjar fundera i termer som att försäkringskassan bör läggas ner. De gör ingen nytta längre. Det är bara som en kräftsvulst som kostar en massa pengar och som gör att människor som kommer i kontakt med dem mår dåligt. Problemet är bara det att hur gör man då när man blir sjuk. För vi blir tyvärr inte friskare bara för att försäkringskassans direktiv blir strängare.

Är det kanske dags att införa Ättestupan? Där vi arbetsoförmögna kan kasta oss utför, så vi inte ligger samhället till last.

Men hur gör då min dotter. Hon är inte ens trettio år och har redan en dålig rygg. Blir den bättre av att hon måste gå tillbaka och jobba innan problemet är utläkt? Jag tror inte det. Risken är att hon drar på sig mer problem och kommer att få större problem med sin rygg framöver.

Så nästa alternativ är kanske att gå tillbaka till ett nazistiskt tänkande. Utveckla en A-människa. Klona den och ta död på resten av befolkningen. Då är alla problem lösta.