Eftersom vi har svårt att välja mellan Idol och Dobido så ser vi på Idol och spelar in Dobido. Det funkar perfekt att titta av Dobido under pausen när det är Fredag hela veckan och Nyheter.
Men det var egentligen inte det jag skulle berätta. Det var när jag hörde en Ted Gärdestadslåt på Dobido som det slog mig. Ted Gärdestad lever i mitt hjärta. Han har en alldeles egen plats där. Jag kan nästan alla hans texter. Ändå var jag ingen Ted-fan när det begav sig. Men han har vuxit sig fast på något vis och bara finns där.
Varje gång jag hör en låt med och av honom så blir jag både glad och ledsen. Glad över alla hans härliga texter och ledsen för att han inte finns längre och kan fortsätta att skriva så härlig musik. Hur kunde någon som skrev så många livsbejakande texter ha så mycket mörkt inom sig.
Jag tror inte jag är ensam om denna Ted-känsla. Jag tror de flesta i min generation har en egen Ted-favorit. När sonen var nyfödd vistades han på neonatalavdelningen på Huddinge sjukhus. Jag satt dagligen och körde mellan Orminge och Huddinge och på ett band i bilen hade jag "Jag vill ha en egen måne". För mig kommer den alltid att vara förknippad med gamla Huddingevägen.
Hur är det för senare generationer? Lever Ted även i era hjärtan?
Dagens ord 153
1 timme sedan
7 kommentarer:
Ja, han har en speciell plats. Kan dock inte alla hans texter...men tänker ungefär som du var gång jag hör en sång jag känner igen.
Ja visst har han skrivit många fina texter. Jag lyssnar gärna på Ted och sörjer honom.
Javisst Ted ger en alldeles särskild känsla också Huddingevägen faktiskt har också en lika stark känsla för mej... och sjukhuset. Och mina upplevelser därifrån är både de allra svåraste och även de allra vackraste och undebaraste, så Huddinge sjukhus är för mej - som att ha egen måne. En speciell plats med mycket speciella upplevelser, långt utöver de jordiska och vardagliga.
Alde: Tänk hur musik ofta anknyter till minnen i livet.
Henrik och jag hade "Sol, vind, vatten" tillsammans. Han brukade sjunga den för mig i bilen och vi spelade den på hans begravning...
Många av texterna är underbara- men de stod ju Kenneth för. Det var brorsorna tillsammans som var grejen, också fantastiskt i sig tycker jag!!
När min svärfar gick bort för 3 år sedan valde vi att spela " Himmlen är oskyldigt blå".
Jag minns att prästen, som var den gamla sortern, inte ville veta av ngt sådant trams!Cd spelare, nej kantor och psalmer skulle det vara.
Vi vann och fick en annan präst som tyckte om Ted.
Jag kommer alltid att minnas denna begravning som ngt ljust...
Kram
Spader: För någon vecka sedan så var ju Kenneth med i Dobidoo. Det var trevligt att se honom och de pratade lite om Ted då. De skrev väl det mesta tillsammans, vad jag minns.
Viola: Det är tur att det lättats upp i kyrkan så man kan ha med sk profan musik på bröllop och begravningar.
Skicka en kommentar