Mobilhistoria

När vi är där i skogen så ringer helt plötsligt min mobil. Den låg i ryggsäcken så jag hann inte svara. Då kom jag på en annan historia om en mobil.

Jag, fd maken och sonen var och turistade i Uppsala. Vi skulle hälsa på morfar men fick ett ryck att vi först skulle leka turiser. Dottern var inte med oss. Hon var kvar hemma. Vi gjorde alla de där turistgrejerna, tittade på slottet, var ner i källaren där och tittade på utställningen om slottets historia, vandrade i Linnés trädgård och naturligtvis måste vi även bevista Uppsala domkyrka.

När vi är längst inne i kyrkan hör jag en mobil som ringer. Jag blir lätt upprörd och säger: "Vad är det för idiot som har mobilen på i domkyrkan." Då inser jag att det är jag som är idioten. Det är min mobil som ringer. Jag rusar ut ur kyrkan för jag kan inte med att stå inför S:t Eriks relikskrin och prata i telefon. Det är dottern som ringer och gråter så jag knappt kan höra vad hon säger. Till slut fick hon fram att hon satt sig på sina glasögon så de gått sönder. Hon som är nästintill helblind utan sina extraögon.

Mamma, dvs jag, pratade lite lugnande med henne och talade om hur hon skulle göra. Som tur var så var pojkvännen där och kunde bistå med hjälp. Ibland är det bra att ha mobilen med sig, vare sig man är i skogen eller i domkyrkor.