Nu är det faktist synd om mig. Idag på förmiddagen så sopade jag i högra lilltån i en fotpall. Det gjorde så himla ont så jag trodde jag skulle kissa på mig. Nu värker det i hela sidan av höger fot. Men tån är varken svullen eller blå så det är nog mest bara ont. För någon vecka sedan så dängde jag i vänster pekfinger i bokhyllekanten. Jag gjorde det inte bara en gång utan jag lyckades med det två gånger inom loppet av ett dygn. Det är nästan skickligt. Det fingret har jag fortfarande ont i och det har blivit en knöl i det så jag tror jag fick en spricka och att det nu är lite broskbildning på gång. Sambon retar mig att det finns ingen som är så klumpig som vad jag är och han har rätt. Jag snubblar över mina egna fötter. Det är ett under att jag aldrig har brutit mig.
Som barn var jag liten och smal och ändock klumpig. Gympan var rena rama skräcken för mig. På den tiden skulle man hoppa över plintar och en massa annat dumt. Jag lyckades aldrig lära mig det. Jag var det där barnet som blev sist vald i brännbollslaget.
Fast jag är nog ganska bra ändå, om man tänker efter.
Grönt är skönt
2 timmar sedan
9 kommentarer:
Exakt så var mina gympalektioner också. Alltså inget man saknar!
Vilka fina väskor/kassar du gör!
Vi kan bilda klubb! Vem ska vara ordförande?
Hoppas att värken går över snart...annars alvedon!
Vilken bra idé om klubb. Madame själv kan väl bli ordförande eftersom du kom med den lysande idén....:-)
OK kan jag få va med i klubben. Jag känner igen mig precis. Sist vald i brännboll och tro inte att jag hoppade över några plintar....never ever.....jag avskyr fortfarande lukten av gympasal.
Jag har föreslagit att Madame blir ordförande i klubben. Jaghar gillat gympa senare då det handlat om gympa till musik, typ work out och friskis och svettis. Så helt avskräckt blev jag inte av mina unga erfarenheter.
Ok, jag funderar över klubbens namn och återkommer...
Vald till ordförande innan första mötet - Madame regerar... Ordförandeklubban - kan den vara i guld?
Hmm....vem kan man råna för att få tag på en ordförandeklubba i guld....Joakim von Anka kanske...
Ajajaj, att slå i lilltån gör ont! För ett tag sen slog min man lilltån så nageln flög av. Men han har hög smärttröskel, och jag tror att jag tyckte det var hemskare än han gjorde!
Hmm, jag platsar nog inte i er klubb för jag tyckte gympa var ganska roligt när jag gick i skolan, i alla fall i lågstadie- och mellanstadieåldern. Jag var rätt snabb, och brännboll var kul :-). Fast åka skidor gillade jag inte.
Annika: Det var ju synd att du inte platsar i vår klubb...:-) Idag har jag inget ont alls så det var inte så allvarligt. Men det gör ont när man slår sig på såna ställen.
Skicka en kommentar