Jag vet inte vad det är med mig och mitt bloggande längre. Jag klarar inte av att skriva en ordentlig text. Det är inte att jag inte vill. För jag vill. Men jag klarar inte av att formulera mig bra. Och då blir det inte av istället.
Det finns så mycket jag funderar på att skriva ner. Om Arga doktorn, om politik, om andra engagerande frågor som jag tänker på. Som jag och sambon talar om. Jag börjar skriva då och då, men inser att jag kan inte förklara mina tankar.
Ända sedan jag lärde mig läsa och skriva har jag varit en skrivande människa. Jag drömde bland annat om att bli författare. Svenska var ett av mina paradämnen i skolan. Jag har varit med om att skriva debattinlägg, till och med på DN debattsida, jag har varit med om att driva två medlemstidningar och jag har skrivit kåserier. Dessutom kan jag ju faktiskt titulera mig författare, eftersom det finns en bok utgiven i mitt namn. Plus att jag gjort lite utbildningsmaterial. Så jag har skrivit mycket i mitt liv.
Men nu har jag tappat orden. Jag har tappat meningsbyggandet. Och numera har jag även tappat stavningen. Jag kastar om bokstäver och jag skriver ett annat ord än det som var meningen. Stavningsprogrammet är min räddning. Plus att jag alltid måste "korrläsa" det jag skriver.
Jag vet inte riktigt vad det beror på, men jag misstänker att fibron är inblandad. Fast jag är ju rätt bra, värkmässigt just nu. Även uthålligthetsmässigt, alltså jag orkar hålla på mer innan jag måste vila. Men kroppen hänger inte med på ett annat sätt. Styrkan i min kropp försvinner mer och mer. Jag orkar inte lika mycket, rent fysiskt. Det jag hoppas på nu är ju att träningen ska förbättra den biten, inte bara hålla mig värkfri utan även göra mig starkare.
Det här är rätt jobbigt eftersom jag känt mig som den skrivande människan. Det är jobbigt när man märker att man förlorar förmågor, allt eftersom tiden går. En del säger att det är åldern. Men jag vägra att godta det. Även om jag är en tant, så anser jag att sextiofyra år är inte tillräckligt för att man ska kunna skylla på ålderskrämpor. Min pappa är ju åttiotvå år och piggare än vad jag är, i vissa avseenden.
Min son sa igår att han ska börja träna för han vägrar se sig som fet. Det gjorde mig jätteglad. Jag får väl säga som han, att jag vägrar se mig som gammal och orkeslös. Men vad gör jag åt det?
Jag ville bara berätta för jag tycker att min blogg just nu är jättetrist och jag förstår om jag tappar läsare. Vem vill läsa enbart om nysydda kuddfodral och kassar?
Grönt är skönt
5 timmar sedan
9 kommentarer:
Jag läser hela tiden, men kanske inte kommenterar så flitigt. Är en anings aning bloggless. Hoppas att du kommer igen när det gäller skrivandet så att du får sagt sånt du tänker på.
Skriv ur hjärtat och med din känsla det är inte så petnoga om det är perfekt meningsuppbyggnad eller felstavat.
Ge inte upp.
Snälla du .. det där låter som om det handlar om mig?? Och jag har inte ens någon fibro att skylla på och skulle jag försöka förklara rörigheten med att jag har ont i fötterna skulle ingen tro mig.
Jag tror det är för mycket just nu. För negativt, för vinklat och för riskabelt.
Jag får hålla på i evigheter och korrläser till förbannelse för att undvika "förbjudna" ord och svarta hål i genusdramtiken. Nyss läste jag om en jättedebatt om plutande läppar - är det löjligt och får man tycka det? Får man säga till om någon ser generade dum ut på en plutande bild eller blir det en "dubbel bestraffning" utdelad till en kvinna som är ett offer i ett mansdominerat samhälle??
Jisses!!
Jag såg något bra i DN om dagens debattklimat och hittar jag tillbaka till det så återkommer jag.
Fortsätt att skriva och ställ inte så höga krav på dig själv. Jag för min del skulle vilja både höra och se mer av din inre kvinna .. hon med läder och nitar som du berättade om i mitt glamourinlägg! ;-)
puh .. det tog ett tag innan jag fattade att det handlade om KULTUR!!
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/luften-i-debatten-ar-unken-och-instangd/
Any-Plutande läppar ser urlöjligt ut,mycket långt från naturlig skönhet. Ont i fötter har jag med-hälsporre aj, aj.Sportskadecenter gör underverk med sina dyra men specialgjorda sulor för just dina fötter.
Se, där fick du ju ihop en lång text. Du kan ju fortfarande. Inspirationen växlar och ibland är det svårt att få till intressanta blogginlägg, Dessutom känner jag ibland att det blir lite dubbelt med facebook och bloggen. Det är så mycket lättare att slänga ur sig något på facebook än att formulera ett långt inlägg på bloggen, även om jag egentligen gillar bloggen mer.
Ta det lugnt och skriv när du har lust. Det ordnar nog upp sig när svackan är över.
Spader: Jag är också urdålig på att kommentera. Men ikväll fick jag till det hos dig....:-)
Mona: Mycket är nog självkritik. Men det om också upp till ytan i onsdags när en bekant talade om att hon klarade inte av att läsa texter med stavfel i. Då gick jag igång, men fick bita ihop för att det inte skulle bli bråk. Det var fel sammanhang. Men det fick mig att börja fundera över mitt eget skrivande.
Any: Jag tror du har rätt om att det är för mycket av det mesta.....:-) Jag menar att allt ska vara så jäkla politiskt korrekt nu för tiden. Jag känner också att jag börjar irritera mig på språkpoliser. Jag som själv varit en sådan. Tills jag fick en son med läs-och skrivsvårigheter. Det vidgar vyerna att få sådana barn...:-)
Och plutande läppar är fruktansvärt, speciellt när de är så utfyllda att de knappt kan stängas.
Camilla: Jag håller med dig om den där kluvenheten, bloggen contra facebook. Jag vill nog helst ha både ock. Innehållsrika texter i bloggen och det snabba i FB.
Jag känner igen mig i det här, för min del tror jag att skrivandet måste hållas vid liv och jag tror att jag tänker för mycket på vad jag skulle kunna uttala mig om....
Jag *vet* att det inte är så jag skriver, jag ska bara sätta mig ner, inte tänka utan bara låta det komma och sen ge fullständigt f-n i om någon begriper vad jag menar eller inte.
Stavfel bryr jag mig inte om, jag har också gjort det förr, men det betyder inget för mig nu, jag begriper ändå vad folk vill säga, eller ska man kanske säga; jag tror mig begripa. :)
För övrigt, plutande läppar går fetbort.
..förresten, jag länkade till dig, för du fick igång mig att skriva lite nu, tack. :)
Skicka en kommentar