Mina första två år i skolan gick vi i baracker som låg nära Lästmakargatan. Då hade vi en fröken som jag minns var snäll, men som jag inte kommer ihåg vad hon hette. I trean flyttade vi till denna skola, Almtunaskolan. Läraren hette Sven-Olov Assander och han lever kvar i mitt minne som världens bästa lärare. Jag har räknat ut att vi var förmodligen hans första klass, eventuellt andra. Han var i alla fall väldigt ung. Och väldigt inspirerande för en vetgirig liten Cicki.
Detta var ju på femtiotalet när vi stod inför en värld stadd i förändring. Världen hade börjat hämta sig efter kriget. Moderniseringen av samhället var på frammarsch. I Sverige växte industrin, vårt sociala nätverk växte fram. Sovjet och USA började sina rymdprogram. Allt andades framtidstro. Allt var mycket spännande.
På den resan tog magister Assander oss med på. Vi pratade politik, inte bara svensk politik utan även hur det såg ut i världen omkring oss. Det var redan då man började prata om ett gemensamt Europa. Han tog med oss på sin resa till Sovjet där han träffat andra studenter. Vi pratade satelliter, förbränningsmotorer och allt annat. Han var otroligt engagerad och som sagt var så har han levt kvar i mitt minne.
Skolan var nog ganska modern för den tiden. Vi gick i den bortre flygeln, på den här bilden. Där låg även matsalen. På vinden! Hur de fick upp maten dit har jag ännu ej fattat. Gymnatisksalen var på vinden i den främre flygeln, i de tre fönstren man kan se på bilden. Gympan var nog det jag tyckte sämst om. Trots att jag var liten och späd var jag fruktansvärt klumpig. Det var ju mycket redskapsgymnastik och jag avskydde det hela tiden.
I samma flygel låg även syslöjdsalen. Så där tog jag mina första stapplande systygn. Samt lärde mig grunderna för stickning.
Det som inte syns på den här bilden var att det låg en damm på sidan om skolgården. Så om du tänker dig att du går över gräsmattan lite till vänster i bild, så ligger dammen där. På våren och sensommaren var det där man samlades. Det måste varit unikt att ha en damm på skolgården. Det var ingen tanke på barnens säkerhet där inte.
Den här skolan har jag enbart ljusa minnen ifrån. Det blev lite sämre med det, ju äldre jag blev. Eller rättare sagt, ju mer vi flyttade. Här gick jag i alla fall kvar tills första terminen i sexan. Då flyttade vi till en liten by ett par mil norr om Uppsala. Men det är en annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar