söndag 30 september 2012

Min barndomsgata

Jag är rätt dålig på att surfa runt. Gör jag det så blir det mest på syrelaterade sidor. Men min syster är fenomenal på att hitta spännande saker. Nu har jag, via pappa, fått en länk som är oerhört kul. Den heter Digital museum och består av samlade museibilder.

Där hittade jag bilden på min barndoms gata, Haraldsgatan. Den finns inte längre utan revs för många, många år sedan. Där bodde vi tills jag var tre år. Jag har fortfarande klara bilder om hur det såg ut inomhus och på gården. Det var vedspis, kallvatten, toalett på gården och råttor vid soptunnorna.

Den här bilden är från 1908 så det såg inte riktigt ut så här när jag växte upp. Då var det även byggt hus där staketet finns. Vi bodde till höger in på gatan. Man gick in genom en portal för att hamna på gården. Därifrån gick man vidare in i husen. I mitt minne är gatan mörkare än den är här. Men det kan vara mitt minne som spelar mig ett spratt.

Nu ska jag kolla vidare.

5 kommentarer:

Trebarnsmamman sa...

Var ju tvungen att kolla upp var. Vad lustigt att du bott där, i mina gamla kvarter. Visste inte ens att det funnits en gata som hette Haraldsgatan. Vet du när husen revs?

Bloggblad sa...

Det låter ju väldigt gammeldags, men mina kompisar i grannhusen på Väster i Malmö hade också kallvatten och utedass och tvättade sig i köket... dusch? Glöm det.

Konstigt nog är vårt gamla hus där rivet, trots att det var modernare än de riktigt gamla kåkarna. Nu är de senare renoverade och uppiffade till riktiga kulturhus.

Cicki sa...

Trebarnsmamman: Jag vet faktiskt inte. Vi måste ha flyttat någon gång under -52. Brorsan är född i december -52 och då bodde vi redan på Lästmakargatan. Det var då alldeles nybyggt. Så det är möjligt att de där gamla kvarteren revs på femtiotalet. Jag ska kolla med pappa om han minns.

Bloggblad: Det var nog omodern redan då. Som du ser hur jag skriver åt Trebarnsmamman så flyttade vi till nybyggda hus -52. Den lägenheten var inredd med allt som var modern då.

Camilla sa...

Så mycket kul man kan hitta på nätet. Jag förvånas hela tiden av vad man kan hitta. Spännande att hitta gamla foton.
Själv hittade jag nyligen att mitt barndomshem var till salu. Jag kikade på bilderna över hur omgjort det var. Någon hade gjort jättefint! Det såg inte alls ut som det mörka 70-talshemmet som jag växte upp i, även om vårt hem var ovanligt ljust för att vara 70-tal.

Cicki sa...

Camilla: Kul att du hittade det. Måste nog kolla efter mina andra barndomsgator. De kanske också finns med.....:-)