Vissa dagar

När jag går hemma och lever som vanligt så kan jag ibland tänka, att jag kanske kunde jobba ändå. Lite grand i alla fall. Men så gör man något utöver det vanliga och man blir helt slut. Det var väldigt tydligt när vi var uppe i Sundsvall. Efter fyra timmars arbete så sa kroppen ifrån rejält. Varje dag. Ändå gjorde jag inte mer än åkte och köpte grejer, följde med sonen på Ikea eller satt vid symaskinen. Jag höll inte i en endaste målarpensel eller tapetkniv. Jag lyfte inte en pryl.

Eller som att sitta och stå på två dagars konsert, som i helgen. Då var jag domnad i fötterna och knäna sa ifrån ordentligt. Ryggen krampade.

Nu har sängarna kommit. Sambon och jag bar dem från hissen och in. En sträcka på tio meter. Sambon bar mest och jag höll mest i och styrde. Jag är helt slut och har kramp i höger hålfot.

Det är sådana här gånger som jag fattar varför jag inte längre kan jobba. Jag som dessutom hade två jobb. Bägge två fysiskt krävande och det ena krävde dessutom mycket minne, koncentration och samordningskapacitet.

Så det där med att jobba igen? Tror inte det.