söndag 28 augusti 2011

I en sal på lasarettet

När jag satt och letade efter "Välkommen hem" så hittade jag denna. De flesta tjejer/tanter/kvinnor i min ålder har väl gått och gnolat på denna låten som barn. Det har i alla fall jag gjort. Vi var tre flickor som höll ihop i det som nu motsvarar mellanstadiet. Det var Monika, Christina och jag. Monika hade hjärtfel så det gjorde visan ännu mer sorglig.

Så småningom kunde man ju höra den sjungas av Maritza Horn. Jag tycker att Thomas Di Leva sjunger den väldigt fint, i alla fall.


8 kommentarer:

Inger Marianne sa...

Javisst är det så, fick lära mig den på ett kollo som jag var på som barn, väldigt sorglig visa som jag tappat texten på. så roligt att höra den igen.
Fortsätt gissa ha ha
Kram.

Cicki sa...

Inger: Det är stiltje i hjärnan. Var inne på en häst jag också och där har jag fastnat......:-)

Smycka sa...

Ja, den har man gnolat på. =o)

Camilla sa...

Åhhh tårarna rinner nästan! Jag älskar denna sorgliga visa. Nu var det evigheter sedan jag hörde den, men min farmor gnolade på den.

Bloggblad sa...

Den sången hörde jag också som barn och sjöng den säkert också. Min mormor kunde en massa hemska gamla skillingtryck med 20 verser...

Roligt att du fick en så lyckad helg! Jag gillar också Caroline a U starkt! Inga choser där, inte!

Cicki sa...

Smycka:.....:-)

Camilla: Visst är den sorglig. En riktig pekoral...:-)

Bloggblad: Alla gamla skillingtryck som man hört är ju så sorgliga så det är inte klokt....:-)

Det är nog det där chosefria som jag gillar så skarpt hos henne. Dessutom har hon ju en härlig röst och en fantastisk utstrålning.

engelsson sa...

Ja den minns jag oxå.. En gammal farbror på gården sjöng den o andra liknande sånger för oss ungar..

engelsson sa...

Morrn..önskar dig en bra dag..på alla sätt o vis..kram