måndag 18 april 2011

Skitsjukdom

Ibland blir jag så jäkla trött på min kropp och arg på den där förbaskade fibron som ställer till en massa elände. Jag har inte haft så ont de sista dagarna och före det hade jag det hanterbart ont. Ikväll är det vidrigt ont. Det enda jag kan komma på som kan ha orsakat det är att jag hjälpte sambon att ta ner sommardäcken från vinden. Ändå lyfte jag inte ett endaste dugg utan rullade dem försiktigt ut för vindstrappen, in i hissen, ut ur hissen och ner på gården. Sedan hjälpte jag till att göra samma vända med vinterdäcken, med den skillnaden att de hamnade i hallen. Vi orkade inte ta upp dem på vinden. Jag hade inte ens ont medan jag gjorde detta.

Men nu känns det i hela kroppen. Nästan i alla fall. Nackspärr på vänstra sidan, ont i vänster axel och armbåge, ont i ledfästet mellan vänster arm och axel. Bägge vaderna är så stumma och ömma att jag knappt tar mig över golvet. Gud så trött jag blir på detta. Hoppas verkligen det har släppt till i morgon. Jag måste baka mer eftersom vi får Danmarksfrämmande över påsken. Jag måste väl även städa eftersom det kommer barn hit. Så de inte få dammallergi!

7 kommentarer:

Mångmamma sa...

Trist :(

Moster Ma sa...

Hoppas du känner dig bättre idag.
Jag ska ta en tur till Karlstad och "nosta" lite för oss båda. Ska se om Ekelöf o Svensson finns kvar för dig och H Andersson bokhandel för mig!

Le Loup sa...

Jobbigt, hoppas att värken ger med sig, fort!

Eva i Halmstad sa...

DE är så trist med Fibro, man får alltid betala för vad man gjort.
Önskar att någon kunde komma på vad man ska göra åt de.
Själv så har jag ringt bilbärgningsbilen för jag hjälpte maken när han tapetserade i går och nu har jag svårt att komma upp ur soffan.

Må så gott de går
Eva

Lippe sa...

Så tråkigt! Hoppas att du blir bättre igen och kanske maken kan dammsuga? Du rullade ju däck!
Krya!

Trebarnsmamman sa...

Åh Cicki! Vad skall jag säga? Lider så förbenat med dig och vet tyvärr precis hur det känns. Hur varje liten ansträngning blir till ett nederlag. Hur varje önskan blir till en omöjlighet. Och hur man frågar sig vad man gjort för fel för att drabbas av en kropp som är synbart frisk men som är allt annat än frisk och sammarbetsvillig.

Kram vännen du är bäst och skippa de dåliga samvetena för besök...de är dig de vill träffa inte fika bröden och dammtussarna!

Cicki sa...

Mångmamma: Det är det minsta man kan säga.

Moster: Undrar om det var den bokhandeln som låg snett mitt emot Ekelöf och Svensson. Alltså på samma gata. Ska bli spännande att få höra.

Shirouz: Än så länge känns det skapligt men natten har varit hemsk. Vet inte hur många gånger jag varit uppe. Tio kanske.

Eva: Man önskar verkligen att man slapp de där "återbetalningarna". Hoppas ditt släpper snart. Det är inte kul när det blir så här.

Lippe: Han är inte mycket bättre han heller med sin värk. Vi får väl ta lite i taget med pauser emellan.

Trebarnsmamman: Ja, ibland undrar man varför man ska straffas så här. Så läser man M om alla pigga och fräscha panchisar. Det känns nästan som ett hån.

En av de vet jag vill i alla fall inte träffa mig. Det är nog så att vi mest är bra för att hålla med husrum och mat. Tyvärr. Jag ser inte fram emot det. Eller jag är väldigt kluven. Vill träffa barnen och bonussonen. Men känner att det blir för mycket att ha dem boendes här hela tiden. Vi har ju inte så mycket plats.