Varför? Därför! Om första gången
11 timmar sedan
onsdag 3 november 2010
Felringning
Igårkväll ringde telefonen. Det var väninnan M som ringde. Det roliga var att det var inte till mig hon skulle ringa utan till en gemensam väninna som vi har. Vi skrattade gott när vi rett ut misstaget. Dessutom pratade vi av oss en stund med varandra. Vi kom fram till att det var nog en freudiansk felringning eftersom hon tänkt på mig när hon städat sitt syrum.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag fick en felringning på min mobil häromdan. Det är ingen som ringer till min mobil förutom Håkan och ibland Emmy och Ida. Så när ett okänt nummer visades på displayen svarade jag lite avvaktande. "Hej!", sa en hurtig mansröst. "Hej?", sa jag lite frågande. "Var det dej jag skulle fakturera middagen igår?", fortsatte han lika hurtigt. "Eh, va?". Han var tyst en stund. "Eller jag kanske har ringt fel?", sa han lite mindre hurtigt. "Hehe, ja, du har nog det"... :-)
Annika: Du skulle sagt ja, tagit uppgifterna och fakturerat dem fett.....:-)
Fasen också, varför gjorde jag inte det! ;-D
Hehe! Du är inte bara en j-vel på symaskinen, Cicki ;)
Min brorson Jonas hade rejält flicktycke när han gick på lågstadiet (ja, det har han än i dag, 13 år senare!). En gång när det ringede svarade han snabb i telefonen och gick sen in på sitt rum. När han 30 minuter senare kom ut, aningen blossande om kinderna, frågade min bror vem som hade ringt.
- Äh, det var en felringning, sa Jonas.
Apropå att ringa fel - och inte ringa fel ;)
Kesu: Det kanske borde bli en modern raggningsvariant att ringa fel....:-)
Skicka en kommentar