Sport eller inte sport

Jag är inte speciellt sportintresserad. Jag var det en gång i tiden, men efter tjugofem års äktenskap med en man som satte all sport före familjen så blev jag rätt mycket "antisportig". TV-sporten styrde mer eller mindre vårt liv. Fanns det ingen annan sport att titta på så kunde man väl alltid titta på golf eller biljard.

Nu är det snart tretton år sedan jag levde ihop med honom så jag börjar återhämta mig. Sambon är normalt sportintresserad. Han tittar vid stora turneringar och när det är något speciellt. OS är ett sånt tillfälle. Det här OS:et har även jag börjat sitta med. Inatt var det till och med jag som skrek högst och hejade på när herrarna tog guld och brons i dubbeljakten. Det var så spännande så det var nästan olidligt. Jag till och med grät av glädje när de gick i mål.

De som delar ut bragdguldet kommer att få svårt i år för nu har den ena bragden efter den andra radats upp. Anjas bragd att efter sitt fall resa sig upp och ta hem ett brons dagen efter. Och så alla dessa skidåkare, både tjejer och killar. Vilken trupp det här. Det är ju inte omöjligt att det fortsätter att ramla in bragder.

Snart kan jag sälla mig till sportnördarnas skara.