Att sätta ett pris på sitt eget arbete är nästan det svåraste som finns. När jag blev egen företagare och frilansare så hamnade jag i det dilemmat. Vad skulle jag ta betalt? Sätter man ett för högt pris så är det ingen som anlitar en. Sätter man ett för lågt pris så talar man om för köparen att jag är inte värd mer än så här. Så det gäller att hamna lagom så att säga.Dessutom ska man sälja sig själv. Man måste tala om för den eventuella köparen att jag är så duktig att du har användning för mina tjänster. Det är inte lätt kan jag tala om, men man lär sig så småningom. När man sedan dessutom kan lämna referenser så är det ännu enklare att sälja sitt eget kunnande.
Lite i samma dilemma hamnar jag när det gäller mina sydda saker. Även här gäller det att lägga sig på en lagom nivå. Skillnaden här, mot när jag var egen företagare, är att nu syr jag inte för att försörja mig. Jag syr mer för min överlevnads skull, det vill säga min mentala överlevnad. Jag vill ha något meningsfullt att göra på dagarna, när jag orkar. Eftersom jag har en väldigt låg pension, så är det "sypengarna" som gör att man kan sätta lite guldkant på tillvaron ibland.
Någon föreslog i en kommentar angående priset på Fru Amalia Mus att jag skulle sätta ett prisförslag för att kunna få en reaktion på det. Så det gör jag nu. Efter lite konsultation med några andra så hamnar jag på ett prisförslag på 400:- för den stora dockan. Eftersom jag ännu inte sytt någon liten docka än så sätter jag inget pris där. Men gissningsvis så hamnar den på 325:- eller någonstans däromkring. Jag vill se först hur mycket tid som går åt till att göra den. På de här priserna tillkommer frakt.
Så nu vill jag se tummen upp eller tummen ner om jag hamnat på rätt nivå.
6 kommentarer:
Jag har märkt det när jag sålt muddar... att köparna helst bara betalar för vad garnet kostar. Många äldre damer provade de enklaste och billigaste för mellan 50 och 80 kr - klappade lite på dem, funderade över priset - och la tillbaka dem.
När jag uppträder för pensionärer kan jag inte heller ta betalt för den egentliga tiden, alltså betydligt mer än de 30-40 minuter det tar med all ställtid före och efter. Då får jag inga uppdrag... Men jag har kollat vad andra i min "klass" tar och håller mig där.
Bloggblad: Det är ju så man får göra. Kolla runt vad andra tar och göra en bedömning utifrån det.
Jag tycker nog att du gott kunde ha lagt på en hundring men det ska kännas rätt för dig. Med det här priset lär du få sälja måånga och det är ju inte heller fel. Om du orkar, vill säga. Lycka till! =)
June: Vi får väl se hur rätt jag hamnat. Oavsett pris så får det bli i den takt jag orkar och hinner.
Som vi sagt tidigare, man får aldrig ut "fullt pris" för hantverket man gör, för det skulle bli hutlöst dyrt och affärerna skulle stupa innan man ens började.
Men som det är för både dig och mig, så är det ju en hobby/sysselsättning för att inte bli galen *haha* och kan man få några futtiga kronors förtjänst, som jag i alla fall, genast investerar i nya pärlor och tillbehör, så är det ju galant jobbat. =D
Helene: Hade jag inte det här så skulle jag också bli galen. Det är ju det roligaste som finns att få göra något efter eget huvud. Att låta fantasin flöda. Du gör underbara smycken så jag får väl puffa lite för de vid tillfälle....:-)
Skicka en kommentar