Det här med Allhelgonahelgen är en helg som bara passerar här hos oss. Fast jag känner mig lite tom att det är så. Jag känner mig lite släktlös på något vis. I mitt gifta liv så åkte vi runt och satte ljus på mammas grav och på fd makens farmor och farfars gravar. Det var fint och stämningsfullt.
Numera i mitt samboliv så har både jag och sambon vår släkt så utspridda att det inte blir av. Sambons föräldrar ligger på Skogskyrkogården men att försöka ta sig dit den här helgen är nästan lögn att misslyckas. Köerna till parkeringarna är oändliga. Min mamma ligger på en kyrkogård i Sundsvall, mamma E och min farmor och farfar ligger i G:la Uppsala respektive Uppsala. Min släkt på mammas sida finns i södra Dalarna och sambon släkt finns i västra Dalarna.
Då känns det rätt meningslöst att försöka göra något av denna helg. Naturligtvis finns våra bortgångna kära hos oss i tankarna. Men det behöver vi inte en helg för att de ska finnas där. De är ju med oss ändå.
Fast tomt känns det, det går inte att komma ifrån.
Sånt irriterar mig!
5 timmar sedan
13 kommentarer:
Hejdu..ja sådär e det lätt att det blir..mina ligger oxå begravda på vitt skilda platser.. Men vi gjorde som så att vi tände ljus ute i trädgården på en stenmur som min far murat..där tände vi ljus för honom o alla andra kära bortgångna..stod en stund stilla o tänkte på dem..det var stämningsfullt o fint det oxå.. Nu bor jag inte kvar där ute på landet där min far byggde muren..men nu åker vi till minneslunden på kyrkogården här i byn o tänder ljus för alla våra där..kram
Visst är det så. Inte behöver vi en speciell helg för att minnas de kära vi en gång haft!
Engelsson: Det låter som att det var en fin tradition med ljus på muren. Det är klart att man skulle kunna ha en lykta tänd på balkongen.
Lisette: Man minns de ju i alla fall. Nästa söndag kommer pappa hit. Han är den enda kvar nu av den generationen. Sedan blir man själv den äldsta generationen.
Alla helgons dag är en kristen högtid som firas till de dödas åminnelse.
I Sverige är alla helgons dag en rörlig helgdag, som infaller på lördagen under tiden 31 oktober–6 november. Ursprungligen var dagen en fast helgdag den 1 november, en plats den behållit i andra länder. Inom den latinska riten i Katolska kyrkan är den 1 november, såsom alla helgons dag, en av de förpliktade helgdagarna.
Vid en helgdagsreform 1772 förlorade första november sin status som helgdag. Istället firades alla helgons dag första söndagen i november.
Efter motioner i Sveriges riksdag om att öka antalet helgdagar under hösten flyttades alla helgons dag år 1953 till den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november, och blev samtidigt allmän helgdag (lördag var dåförtiden en arbetsdag). Samtidigt ändrades namnet på 1 november till att vara allhelgonadagen.
När den här reformen kom var vi mer kyrkliga än vi är idag. Nu är det väl mer så att gravarna ska vara städade och iordning för vintern, och då har det blivit en ritual för många att gå till graven då. som de kanske inte är vid annars på hela året. Jag tycker man kan tända ett ljus och minnas de kära bortgångna lika bra hemma. Skogskyrkogården kan man komma in på med bil om man åker FTJ eller har parkeringstillstånd för handikappad. annars är det att gå eller ta bussen men det beror ju sen var graven ligger det kan bli långpromenad och det kan vara jobbigt vid dåligt höstoväder.
Biggan: Jag har ju varken färdtjänst eller parkeringstillstånd så det är promenad som gäller. Men vi tänker på de här hemma istället.
Inte behöver du en kyrogård,Cicki!
Vi har gjort en liten hörna med kort och rader.
Sen tänder vi ljus och äter gott.Pratar om de döda och minns.
Min kära morfar minns jag bäst med en träslev i handen,än framför stenen på kyrkogården.
Kramkram
Jag fick frågan av min dotter igår. Var ska du vara begraven ?
Jag vill spridas förvinden vid havet så tänker du ofta på mig, svarade jag och hon fällde en lättnadens suck. Ytterligare en suck när jag sa att jag vill ha en borgerlig begravning.
Jag kan sjunga för dig om du vill, sa hon sen.
nej, ingen grav för mej,
ingen ska stressa runt, när jag är död..
Tända ljus hemma, prata och minnas är fint.
Viola: Jag håller med dig. Det behövs ingen kyrkogård.
Moster: Jag vill nog ha en kyrklig begravning och jag vill brännas. Sedan om de gräver ner urnan eller sprider den för vinden får mina efterlevare bestämma själva. För mig kvittar det då....:-)
Vad gulligt dottern tänkte att hon skulle sjunga för dig....:-)
Hannele: Det är väl lite de tankarna jag också har.
Det spelar ingen roll var man är, när man tänker på dem som inte är med längre. Att man tänker, det är det som betyder något.
Shirouz: Som vanligt är du så klok....:-)
Amen, säger jag och håller med de övriga.
Jag gick aldrig till minneslunden när man borde ha gjort det .., i helgen som var.
Jag tände flera ljus här hemma, men inte med tanke särskilt på mamma eller pappa ., för det är som alla säger .., dom bär man med sig ändå.
Inom sig.
Men hade jag bott fint till .., på landet .,. då hade jag kanske gått ut och satt ut fina ljus under ett träd.
Elisabet: Man brukar ju alltid säga att det är tanken som räknas. Det borde ju även gälla vid sådana här tillfällen.
Skicka en kommentar