Det är något som är sjukt

Flera av de bloggare som jag läser har problem med försäkringskassan. Det är flera olika problem, men till stor del så handlar det om att folk blir utförsäkrade på löpande band. Tyvärr är detta inget nytt fenomen, men eftersom fler och fler råkar ut för det så kommer det mer och mer i dagen. Vilket är bra på ett sätt, för då kan man inte längre sopa detta problem under mattan.

Att vi fått denna häxjakt beror bland annat på att många utnyttjat systemet, så nu måste man vara mer noggrann. Helt riktigt. Socialsystem ska inte utnyttjas. De är till för dem som behöver dessa tjänster. Men det verkar som att det är de mest behövande som körs över nu. Utnyttjarna klarar sig!

Första gången jag stötte på detta med utförsäkring var när jag mötte sambon för snart tio år sedan. Redan då hade han varit utförsäkrad i flera år. Som medlem i Reumatikerföreningen så har jag sedan stött på detta med jämna mellanrum.

Själv höll jag på att råka ut för detta 2004. Jag hade varit sjukskriven i två år och haft tillfälligt sjukbidrag, som det hette då, i två år. Jag hade arbetstränat vid flera tillfällen, men inte klarat av det. Helt plötsligt så ansågs jag vara fullt arbetsför. Jag skulle inte ens få en upptrappande arbetsträning, utan jag skulle gå från helt sjukbidrag till att jobba heltid. Försäkringsläkaren ansåg att om jag bara tränade upp mig och syresatte mina muskler så skulle detta gå bra. Han visste inte mycket om fibromyalgi! Forskning visar att vi inte syresätter musklerna som andra människor. Våra muskler dräneras på syre när vi tränar för hårt. Hade jag lytt försäkringsläkarens råd, hade jag troligtvis varit sämre idag, än vad jag är!

I april 2004 började min kamp mot försäkringskassan. Hade jag vetat då hur lång tid det skulle ta så, vet jag inte om jag orkat ta den kampen. Men som tur var så visste jag inte det då. Eftersom jag varit föreningsaktiv inom handikapprörelsen i nästa 25 år så kunde jag läsa lagtexter och jag kunde skriva begripliga skrivelser. Så det gjorde jag. Läste lagtexter alltså. Och insåg hur fel försäkringskassan hade. De hade ingen rätt att göra så här mot mig. Det stod till och med i deras egna direktiv. Så jag körde med utmattningsmetoden. Nu förlängde de mitt sjukbidrag med en månad i taget. Under denna period så avverkade jag sju handläggare, anmälde en handläggare för tjänstefel och gick till slut upp på högsta nivå, det vill säga till chefen för vår lokala försäkringskassa. Nu var man trött på mig, så man skickade iväg mig för utredning till deras eget utredningssjukhus i Nynäshamn.

Där blev jag utredd i fem dagar. Det var läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut, psykolog och kurator som jag fick träffa under denna tid. Efter dessa fem dagar så fick jag beskedet att jag var inte arbetsför. Samma sak som mina andra läkare och behandlare skrivit i sina intyg till försäkringskassan. Men en sak var det skillnad på. Läkaren i Nynäshamn berättade för mig att försäkringskassan inte erkänner fibromyalgi som diagnos. Alltså omdiagnostiserade han mig! Jag har numera två diagnoser som rör min smärta. Det är ”Kroniskt somatoformt smärtsyndrom” och ”Polyfokalt smärtsyndrom i rörelseapparaten av fibromyalgiliknande karaktär”. Detta kallar jag att manipulera försäkringskassan. Men läkaren ansåg att det var nödvändigt för att försäkringskassan skulle tro på mig och min brist på arbetsförmåga. Försäkringskassan säger att det är arbetsförmågan man tar ställning till. Men här inser man att detta inte är sant. Min brist på arbetsförmåga var bevisad, ändå brydde de sig om vad jag hade för diagnos. Här talar man med kluven tunga.

Det gick bara en vecka efter utredningen så ringde min dåvarande handläggare och berättade att nu var allt klart. Jag skulle få förtidspension. Numera av den varaktiga varianten. Glad var jag, för det innebar att jag aldrig mer behövde ha med försäkringskassan att göra. Det har jag även sluppit.

Tror ni jag blev friskare under detta år och denna behandling? Naturligtvis inte. Smärtan rasade i kroppen på mig och jag sov nästan inte alls. Några timmar då och då. Det hela höll på att ta en ände med förskräckelse, vilket gjorde att jag akut hamnade på psyk och var inlagd i tio dagar. Efter det fick jag gå i samtalsterapi i ett och ett halvt år! Detta tack vare försäkringskassans agerande mot den lilla människan.

Sambon har, som sagt, varit utförsäkrad så länge jag känt honom. Jag har varit med om att han skickat in ansökan om tillfälligt sjukbidrag (jag använder mig för enkelhetens skull av de gamla benämningarna) vid tre tillfällen. Hans vårdcentralläkare är helt förtvivlad över att sambon inte får stöd för sina ansökningar. Sambon har gått på ett antal olika arbetsmarknadsprojekt. Numera vill man inte ha med honom att göra eftersom att arbetsförmedlingen anser att han inte är arbetsför!? Faller han mellan två stolar, eller?

Nu går sambon på en stor utredning på Huddinge sjukhus, där en neurolog ser det som en livsuppgift till att hjälpa sambon till den efterlängtade förtidspensionen. Det tar tid, för det är remisser hit och dit, vanlig röntgen, magnetröntgen, samtal med psykolog, utredning hos sjukgymnast och arbetsterapeut och så vidare. Men vem har bråttom, när förhoppningsvis resultatet blir bra.

Historien börjar med en arbetsskada i ryggen. En arbetsskada som försäkringskassan inte erkänner som en arbetsskada. Dock anser man att skadan är orsakad av arbete! Vad menar man? Återigen detta att tala med kluven tunga.

För fyra år sedan fick han dessutom en mindre stroke. Jag tror den stroken, bland annat, orsakades av denna stressituation som vi levde under då, med två som var sjuka, men ej trodda av försäkringskassan. Idag har han rester kvar av den, vilket gör honom ännu mindre arbetsför. Han har minnes-och koncentrationssvårigheter som rester. Dessutom har han numera något som heter neuropati, vilket innebär att han har känselbortfall på vissa delar av kroppen. Han känner inte om något är varmt eller kallt.

Det vi kan hoppas på nu är, att denna utredning ska vara så fullständig att försäkringskassan äntligen tror på honom.

I vissa blogginlägg så kan man läsa att en del skriver, att får vi bara en ny regering om ett år så blir allt med försäkringskassan bra. Ledsen att behöva göra dessa bloggare besvikna. Av egen erfarenhet så tror jag inte att det spelar så stor roll vilken regering som sitter vid makten. Under min kamp hade vi en socialdemokratisk regering. Under sambons kamp har det varierat vilka som suttit vid makten. Ändå har han behandlats lika illa. Det är hos försäkringskassan problemet finns. Det sitter på något vis i väggarna. Det är någonting som är sjukt med försäkringskassan.