Det är många namn jag inte känner igen när jag läser igenom listan av sommarpratare. Ändå har jag bestämt mig för att ge varje sommarpratare en chans. Lyssna på deras tankar och höra deras favoritmusik. Det gör det lite extra spännande när man är helt utan åsikter i förväg om personen i fråga. Som härom dagen när Finlands utrikesminister sommarpratade. Han blev en mycket trevlig radiobekantskap.
Eller som idag. Hon som pratade heter Linda Olsson och titulerar sig författare boendes i England. Jag har inte den blekaste aning om vem hon är. Hon pratar om kärlek och vänskap. Vänder ut och in på ordens betydelse, sätter dem i olika sammanhang. Helt plötsligt så känner jag att det är precis så där jag känner det. Att vi ska inte slarva bort orden: "Jag älskar dig" genom att använda dem för lättsamt. Att kärlek kan vara monogam medan det alltid krävs två för vänskap. Att vänskaper kan vara av olika sort och olika långa. Att man ska vara öppen för varje vänskapstillfälle så man inte missar det. Det är som att höra mina egna tankar och det känns så bra.
Dessa radiopratarstunder ger mig frid. Jag kopplar av till dem. Pysslar kanske lite med min sömnad, men väldigt försiktigt för att inte missa några ord av vikt. Mellan klockan 13 och 14.30 är det min stund på jorden, för ett tag fram över. Det är nästan lite heligt över den stunden.
Rosa kontrast till grå betong
19 timmar sedan
7 kommentarer:
Jag har läst någon bok av Linda Olsson,naturligtvis har jag som vanligt glömt titeln. Håller med dig om att det är rogivande att lyssna när någon berättar, om de nu har något att berätta vill säga. Jag minns när I var liten,ca 4-5 år, då läste Alice Lytkens /(reserv för stavning) högt ur någon av sina romaner. Det var inte sommarprogram utan P1 i Sveriges Radio. I var helt tagen av hennes uppläsning, och ville lyssna på "tanten i radion" när hon läste.Där lades grunden till hans stora läsintresse. Och jag tyckte själv mycket om att lyssna till hennes uppläsning.
En del sommarpratare är väldigt bra.Jag hade faktiskt glömt bort att sommarprogrammet har börjat.
Kram
KB
KB: Tur att jag påminde dig. Du minns väl också de där radioäventyren vi lyssnade på som barn. Räkna med bråk med Carl-Gustaf och Arne, äventyren på söndagsmornarna. Nu kommer jag inte ihåg vad de hette. Likaså när våra barn var små och de hade sommaräventyr i radion, Tordyveln flyger i skymningen m fl. Radio är magiskt på ett annat sätt än TV.
Ja, och så Lilla Fridolf, var det inte 10.40 på söndagsförmiddagarna? Det var grejer det! Och Grodan Boll och Kalle Stropp på lördagseftermiddagarna, har jag för mig att det var.
Kram
KB
Jag vill sjunga dig milda sånger, heter den första. Den andra heter Sonat till Miriam.
Jag hade hört så mycket gott om den första, att jag hade lite för höga förväntningar. Den andra hade jag inte det om - och bara slukade den.
Du har nåt kvar att läsa alltså!
Jag tycker det är en svår tid, men igår satt vi ute på en holme, då lyssnade jag på hela i telefonradion, men jag brukar lyssna när jag jobbar i arbetsrummet, lite efteråt. Det går bra att stryka till sommarpratare.
KB: Kalle Stropp och Grodan boll hade jag faktiskt glömt. Men de var ju roliga....:-)
Bloggblad: Tack för boktipsen. Jag använder också telefonradion om jag ska göra något så jag inte står eller sitter kvar vid radion. Jag brukar stryka till TV:n.
Jag har läst "nu vill jag sjunga dig milda sånger" och blev alldeles varm inombords! Rekommenderas mycket!
Ika: Eftersom jag gillade hennes tankar så kommer jag säkert att bli förtjust i böckerna. Får försöka hitta dem.
Skicka en kommentar