fredag 26 juni 2009

Shoppingadventure by bus

Idag har vi mathandlat bussledes. Bilen är ju som sagt var trasig. Det är bromsröret som läcker, så vi vågar inte köra med den. Bilmekanikern har för mycket att göra, så just nu vet vi inte när vi blir med bil igen. Sambon vågar sig inte på ett sånt här jobb, eftersom det påverkar trafiksäkerheten.

Så idag fick vi åka buss för att mathandla. Vi har en Vi-butik i vårt centrum som är jättefin. Men de har sådana hiskeliga priser på det mesta, speciellt grönsaker som vi äter mycket av så här års. Så vi bestämde oss för att ta bussen till Willys. Hade vårt gamla Willys inte brunnit ner så har vi kunnat promenera dit. Nu blev det buss med byte nere vid stationen.

Till den där Willysbutiken går bussen bara en gång i halvtimmen, så det gällde att koordinera. Vi kom iväg i de senaste laget, men resan dit gick bra. Det var när vi skulle hem det började krångla. Då hade det övergått till kvällstrafik så bussarna gick mer sällan. Där stod vi vid Willys och väntade i drygt en halvtimme. När vi kom till busstationen så fick vi vänta ytterligare en kvart extra.

Vi var hemma strax före åtta. Då kom en kompis till sambon. Och han kan prata........Där ligger till och med jag i lä. Så vi fick väl i oss mat vid niotiden, pasta med sardingremolata. Mums.

Nu håller jag på att övertala sambon att vi ska vara utan bil i fortsättningen. Den har varit för dyr den här våren. Slår man ut den vanliga kostnaden så kostar den oss ca tusenlappen i månaden, med parkering, bensin, försäkring mm. Den här våren har det kostat betydligt mer än så. Det är pengar vi kan göra något roligare för.

Det går att åka buss och handla om man planerar bättre. I mars ska även vårt eget Willys vara återuppbyggt. Vi kan köpa en Dramaten som det ryms mycket i. Storhandlar man kan man ta taxi hem. Det blir i alla fall billigare. Ska man till Sundsvall kan man åka buss, tåg eller hyra bil. Jag levde utan bil i tre år när jag skilde mig. Det gick alldeles utmärkt. Nu gäller det bara att få sambon att vänja sig vid tanken på ett bilfritt liv.

7 kommentarer:

Peernill sa...

Halloj Cicki!
Kan ju säga att just nu skulle aldrig jag klara mig utan bil, använder den ju i jobbet. Och när man har små barn blir livet enklare med bil. Men jag tycker att det låter ju som en bra ide för er. Så har ni ju faktiskt vänner, som kan tänkas hjälpa er med skjuts vid stor-handlandet :-).
För vet man i förväg när man ska åka så är det bara att slå en pling.

Cicki sa...

Peernill: Jag vet att jag kan lita på dig med sånt. Det har vi ju fått gjort förr när bilen krånglat. Men jag vill ju inte heller överutnyttja dig. Förstår att du/ni har svårt att klara er utan bil. Jag ringer säkert någon dag när det krisar. Förresten kan du väl komma upp någon dag och titta på tyger till stickfodralet.

KB sa...

Vi var utan bil i tre år när M och J var små, det gick, det fick gå, men det var jobbigt. All mat som man fick släpa hem på cykel, vi hade ca 2,5 km till affären, inga bussförbindelser. Vi var väldigt glada när vi fick råd att skaffa bil igen. Det går att vara utan bil, men hu va jobbigt det är. Man blir ju lite bortskämd också... Hoppas det löser sig för er.

KB

Cicki sa...

KB: Inte vill jag egentligen vara utan bil men just nu kostar det mer än vad det smakar. Vi får väl se hur det blir.

KB sa...

Bilar är de största "sparbössorna" som finns, det är då säkert.Och alla reperationer vågar man inte göra själv.

KB

Spader Madame sa...

Ujujuj... vi diskuterar också livet med/utan bilar eller mer hur många (en eller två) vi ska ha när jag flyttar ned. Friheten man känner när man har en bil är stor men om den slukar pengar som man egentligen vill lägga på annat då blir man ju en fånge i alla fall?! KRAM!

Cicki sa...

Spader: Visst har bilen en stor frihetsfaktor, men frågan är om det är värt det. Jag tycker om att cykla så det är ett bra alternativ för mig. Men det kan sambon inte tänka sig. Han är rätt vrång i den här frågan.....:-)

Vi får väl se hur det blir. Kanske han vänjer sig nu när bilen bara står och vi blir bussburna under tiden.