När jag ska börja sy en väska så har jag en grundidé i huvudet. Ibland börjar jag med att rita upp ett mönster på ett papper, ibland ritar jag direkt på tyget. (För att inte oroa någon här så är det bäst att säga att jag ritar naturligtvis på avigan.) Efter att grunnat och mätt och funderat, så sätter jag saxen i tyget. Efter det momentet går det inte att ångra sig, i alla fall inte från grundmönstret.
Sedan kan vad som helst hända. Som det gjorde igår! Då kom jag på att naturligtsvis ska väskan jag håller på med, ha ett antal slejfar. Från tanke till utförande är det inte alltid så lång väg. Det var det inte igår. Så jag klippte smala tygremsor, klippte till spetsar på dem och la dem vid symaskinen för att bearbetas idag. Inatt kom jag på att slejfarna var nog i kortaste laget. Så idag har jag klippt nya slejfar i lagom längd. Nu är de i alla fall sydda. Snart ska jag sy knapphål på dem. Sedan är väskan nästan klar.
Det är sånt här som gör att ingen väska blir den andra lik. Det är liksom det som är grejen. De ska inte vara lika varandra. Varje väska ska börja med en idé i mitt huvud, som sedan värks fram till ett unikt exemplar.
Rapport om dagsläget
17 timmar sedan
2 kommentarer:
Ja, om du frågar mig så är det de som är charmen med dina väskor. Ingen är den andra lik.
Och då har jag 4 stycken olika i min samling,utöver mina egna.
FAst jag är bara i småskolan när det handlar om att sy, du är på universitet nivå.
På det morderna 2009 språket "Du äger,Cicki" !
Tusen kram från mig till dig!
Viola: Smickrerska där....:-) Erkänner att jag blir glad åt smickret och suger i mig. Kramis från mig till dig också.
Skicka en kommentar