Söndagnatt

Nu är dag två avklarad i marknadsäventyret. Idag var det riktigt mycket folk på marknaden. Vi sålde en hel del och är nöjda. Men när jag sitter här nu med värk i hela kroppen och svid i ögonen så undrar jag om det är värt besväret.

Jo, det är det nog, trots allt. För första gången på länge har jag känt mig riktigt levande. Jag har ju en krämarsjäl inom mig och då menar jag inte den giriga. Utan den som tycker om att sälja, glädjen av att få folk intresserad för vad man säljer och då spelar det ingen roll om man säljer äpplen på Ica eller egna hemsydda saker på marknaden. Man får känslan av att man är en vinnare när man lockar fram en kund som tänkt gå förbi och får henne att köpa flera saker ur lagret. Det hände flera gånger idag. Då är det inte pengarna som räknas utan förmågan att sälja.

Vi träffade en liten försäljerska idag som hade precis de där rätta tagen i sig. Vi stod i ett tvådelat stånd. Vi delade det med mamman till denna lilla försäljerska. De sålde inredningsdetaljer. Lilla fröken, som var tio år, löste av sin mamma ibland för att hon skulle få gå undan en stund. De hade en fönsterdekoration som jag fastnade för. När lilla fröken insåg det så bombarderade hon mig med argument för varför jag skulle köpa just denna fönsterdekoration. Hon visade hur man kunde göra om den på olika sätt, hon diskuterade pris med mig att det var billigare endast idag. När jag gick iväg en stund så försökte hon övertala sambon att han skulle köpa den för att överraska mig. Det kallar jag för en äkta försäljerska. Den tösen kommer att gå långt.

Trots det köpte jag den inte. Förutom en krämarsjäl så har jag en snålvarg boendes inom mig.