Fylleri

Idag fyller jag år, hela dagen. Det är en sådan där väldigt udda födelsedag, men den är ändå mycket frustrerande. Nästa gång jag fyller så fyller jag sextio. Och det vill jag inte, fylla sextio alltså. Det känns så otroligt, förskräckligt gammalt. Jag är ju inte gammal, i alla fall inte i knoppen. Trots att jag egentligen är en tant så har jag stora problem med att tänka mig in i den rollen.

Idag har jag tänkt en hel del över det där med att fylla jämna år. När jag fyllde tio år så var jag en väldigt blyg, smal liten speta med illrött hår och massor av fräknar. Jag hade inte en aning om vad livet skulle ha i beredskap. Jag levde fortfarande i tron att jag hade en lycklig barndom. Det var innan allt förändrade sig. Tioårsdagen minns jag inte, men jag minns vilket liv jag levde då.

När jag fyllde tjugo år så blev jag myndig. Man hade sänkt myndigshetsåldern från tjugoett till tjugo. Det var innan man sänkte den ytterligare till arton år. Jag hamnade där emellan någonstans. Jag minns inte heller den födelsedagen. Livet var något jobbigare nu.

Min trettioårsdag minns jag mycket väl. Den hade jag läntat efter. Det kändes så himla fånigt att gå omkring och bara vara tjugonio. Trettio smällde högre. Dotterna var nyfödd när jag fyllde. Själva dagen firade vi hos min mamma och hennes man i deras sommarstuga. Det var stor uppslutning av släkt och vänner. En mycket trevlig dag, vad jag kan minnas.

Jag kan inte påminna mig att jag bävade inför mig fyrtioårsdag heller. Den kändes enbart rolig. Natten innan kom våra grannar och spökade efter tolvslaget. Vi hade misstänkt att det skulle bli så eftersom vi själva hade varit med och firat andra grannar på deras jämna födelsedagar. Dessutom dök det helt oförhappandes upp en gammal kompis och hennes man mitt i natten. Så det var fest natten lång. När dagen kom så skulle jag handla lite i sista minuten. När jag kom på affären, som dessutom var min dåvarande arbetsplats, kunde jag inte fatta varför en del av mina arbetskamrater gick omkring finklädda. Jag var nog helt bortkopplad som inte fattade det, för jag hann inte mer än hem när de dök upp för att fira mig. Jag hade hållit på att förstöra alltihopa genom att komma och handla.....:-) Resten av dagen tillbringades på samma sätt med vänner som dök upp med jämna mellanrum. Så när släkten kom framemot middagstid hade jag inte ens hunnit duscha utan gick omkring i solkiga shorts och tshirt. Mamma räddade hela kalaset genom att rycka in.

Min femtioårsdag tror jag att jag skrivit om redan. Den var fylld av frustration, nyskild som jag var. Men den blev bra ändå tack vare goda vänner, pappa och bonusmamma och en underbar son som överraskade.

Så nu är vi här med bara ett år kvar till nästa jämna födelsedag. Det känns lite frustrerande också eftersom det är stor ålderskillnad mellan mig och sambon. Åt fel håll, som en del kanske skulle säga. Så när jag fyller sextio då är han fortfarande bara fyrtionio. Åldersskillnaden har aldrig varit något problem för oss. Vi känner oss jämngamla och de flesta tar nog oss också för jämngamla. Vi har även barn i samma åldrar. Han blev pappa tidigt och jag blev mamma något senare. När jag hamnar i sådana här tankebanor så tänker jag att han är ju egentligen tillsammans med en gammal kärring. Men eftersom han säger att han älskar mig, mest varje dag så får jag väl tro på det. Jag behöver i alla fall inte vara orolig för att han tog mig för pengarna. Där är det en klar fördel med att vara fattig. Man vet att ens käresta och ens vänner tycker om en för den man är......:-)