Bokloppis v Bokklubb

Att jag är en bokslukare tror jag många vet. Att jag slukar deckare tror jag inte heller är någon hemlighet. Jag älskar många olika deckarförfattares alster. Men mest älskar jag Patricia Cornwell och hennes rättsläkare Kay Scarpetta. Jag kastar mig över allt jag kommer över av PC. Vilket resulterat i ett antal dubbelköp på loppisar.

Nu har jag slagit till igen. Denna gången inte på loppis utan i en alldeles ny utgåva från Bonniers. Jag kunde inte hålla mig. Jag har haft ett medlemskap i Bonniers Bokklubb hängandes över mig länge och väl. Det har fattats ett inköp för att jag skall kunna avsluta medlemskapet. Så fort jag betalat denna bok så ska jag säga tack och adjö till Bonniers. Aldrig mer en bokklubb! Varför betala flera hundra för en bok när man kan få tjugo böcker för samma pengar på en loppis.

Fel ordination del 2

För några dagar sedan skrev jag om den förväxlade medicinen. Idag har jag varit på apoteket och pratat med dem. De blev väldigt tacksamma att jag kom in och talade om det här för dem. De ska själva nu göra en anmälan och försöka utreda vad som hänt.

Själv fick jag en handcreme som tack. Det gjorde ju inte ont att ta emot den.....:-)

Mina tyger

Idag har jag letat efter ett brunt tyg som jag var säker på att jag hade. Nu har jag hittat det efter att ha gått igenom sex bananlådor och två stora plastbackar under sängen. Jag hade tur som inte behövde gå igenom mer. Jag har alltså hur mycket tyg som helst........:-)

Varje gång jag ska leta rätt på något, hittar jag en massa andra tyger. Tyger som jag glömt bort att jag har. Då poppar det alltid upp idéer om vad jag ska göra med just de tygerna. Idag blev det mycket handarbetsväskor, som jag såg färdiga framför mig. Varför räcker aldrig tiden till för att förverkliga alla de där idéerna?

Nu ska jag i alla fall förverkliga en idé som legat till sig länge. Det ska bli en handväska. En vanligt modell, men med ett underbart tyg som jag fått av dottern. Det kommer att bli en väska som lyser en sol i höstmörkret.

Störande

Jag är mycket irriterad på Google Reader just nu. I vanliga fall är den jättepraktisk att ha, att läsa och välja och vraka mellan vilka bloggar man vill gå in på. Men just nu suger den verkligen.

Jag har tagit bort ett antal bloggar från readern. Så lång är det inga problem. Det har jag gjort förr utan störande moment. Men nu fungerar readern så att efter några dagar så visar den att jag har 250! olästa blogginlägg. Vilket är rena rama lögnen. Egentligen så har jag kanske bara 30 olästa inlägg. Vilket är mer normalt. Efter ytterligare någon dag så kommer de borttagna bloggarna tillbaka i readern.

Och det är där alla de olästa inläggen finns. Så jag plockar bort igen. Allt fungerar bra i några dagar. Sedan är det samma procedur igen. Idag har jag 220 olästa blogginlägg, fast egentligen är det bara 16 stycken!!!

Fattar ni att jag blir irriterad.

Datanördar

Jag tog bilden på ambulanshelikoptern med min mobilkamera. Jag har fortfarande inte lärt mig riktigt hur man tar bilder med den. När jag sedan skulle tömma kameran så hittade jag några gamla bilder. Några var så gamla att de var tagna i mars när vi var uppe hos dottern och hennes sambo.

Så här ser det ut när man är hos dem. Alla sitter vid varsin dator. Sambon gör det också, även om hans dator inte syns. Jag gissar att jag själv satt vid symaskinen när jag inte fotade. Jag sydde ju lite nya draperier och sådant när vi var där.

Dagens dramatik

Idag när jag satt vid datorn så hörde jag en massa tut-tut. Jag reagerade inte så mycket för oftast har det hänt något bortanför där vi bor. Men det lät väldigt mycket, så jag tänkte att det måste vara en trafikolycka. Strax efteråt så kommer sambon och säger att det har hänt något vid vår busshållplats.

När vi tittar ut så står där två brandbilar och en ambulans. Polisen hade spärrat av gatan, åt bägge hållen. När vi står där och tittar så ser vi även en ambulanshelikopter som kommer och landar på vår parkering.

Vi funderade naturligtvis över vad som hänt. Vi såg inga krockade bilar, så att det varit en bilkrock kunde vi utesluta. Det är även ett övergångsställe här, så vi började undra om någon gångtrafikant blivit påkörd. Det är ett rätt otäckt övergångsställe. Det är en raksträcka där många bilar kör alldeles för fort. Själv brukar jag vänta och se om bilarna ska stanna, innan jag går över. Många barn rör sig också här på vardagarna, eftersom skolan ligger på vår sida och det är mycket radhus och villor på andra sidan.

Eftersom vi inte såg till någon krockskadad bil så började vi fundera på om det var en smitningsolycka. Nu har vi läst i lokaltidningen och sett att det var precis det det var. En kvinna med rollator hade blivit påkörd och bilföraren hade smitit. Man känner sig lite olustig inombords när sådant här händer. Nu får vi ju hoppas att den gamla damen klarar sig. Tyvärr lär det vara allvarligt när de tar hit ambulanshelikoptern. Vi bor ju med bara fem minuters bilväg till vårt sjukhus. Antar att det är Huddinge eller Karolinska som gäller för helikoptern.

Handarbetsväska

Bästa grannen Anna ska få en handarbetsväska för att hon är bäst och för att hon ställer upp för oss så ofta. Hon har önskat hur hon vill ha den och jag har försökt förverkliga hennes tankar. Jag vet inte än om jag har lyckats, eftersom hon inte är hemma just nu. Själv tycker jag att modellen blev väldigt bra och jag kommer förmodligen att göra fler av samma modell.

Man stänger väskan/påsen med ett snöre i en dragsko. Det är ett långt handtag att hänga på axeln. Både botten och sidorna har jag förstärkt med vlieseline.


Invändigt är det flera olika förvaringsalternativ.








På den ena sidan har jag gjort fack för olika stickor. Det är samma idé som i stickfodralen jag brukar göra.







På den andra sidan är det lite större fickor.








Jag har gjort några lösa förvaringsalternativ också som man kan knäppa på och av som man behagar.






Anna önskade också något att ha garnnystanet i när man stickar. Så det här är en liten garngömma som man kan knäppa av om man vill eller ha hängandes i handarbetsväskan.

Uppdatering: Anna blev jätteglad. Det var jag som valt tyget och hon bara älskade det. Alla detaljer hon önskat var perfekta. Så glad jag blev att hon tyckte om den.