Nu har Madelene pratat med Migrationsverket och man blir ännu mer förvånad när man får höra hur det gått till med det sk UT-kortet.
Från början var det ambassaden i Nigeria som skickade kortet till Ali. Fast han har varit hos dem personligen flera gånger så väljer man att skicka kortet till Sverige. Till en adress som han inte ens var skriven på när han utvisades. Migrationsverket har då fått tillbaka detta kort eftersom adressaten är okänd. Ändå skickar man tillbaka det till samma adress, en gång till! Det är skrämmande.
De hade fått tillbaka det för andra gången igår. Nu ska det skickas till Madelene. Sedan får hon i sin tur se till att Ali får det. För egna pengar och med eget besvär. För något som klantiga tjänstemän på Nigerias ambassad och på Migrationsverket klantat till.
Man kan tydligen vara hur klantig som helst när man jobbar på en statlig myndighet. Hade jag gjort så många misstag när jag jobbade på Ica eller Konsum, då hade jag fått sparken med ögonblicklig verkan. Men det gäller tydligen inte statsanställda.
Det är verkligen skillnad på skit och pannkaka!
Utmaningar.
13 timmar sedan
11 kommentarer:
Men jösses namn! Det är ju bedrövligt! Hoppas det löser sig! Kramar till er alla
I bland undrar jag vad för krav det finns på dessa tjänstemän/kvinnor inom olika myndigheter?
Jag upphör aldrig att bli förvånad,bara jävligt arg=/
Smycka: Det är nästan otroligt hur de lyckats klanta till det.
Fru Viola: Jamen, eller hur!
Vilken röra och beklaglig soppa dom hamnat i. Om man vore lagd åt det lite paranoida hållet skulle det lätt kunna tolkas som om någon eller några tycker om att försvåra för andra. Att det liksom inte får vara för enkelt.
Nu till något annat, helt annat. Välkommen kära Cicki till mig. Jag skulle ha placerat mig på bakersta bänken i din klass för länge sedan men jag hade tänkt få till en bild och inte presentera mig som en gråskalle, men jag sitter aldrig så länge på baken så jag lär mig.
Nu kommer jag i alla fall, grå som jag är.
Ingabritt: Gissa om man funderar på konspiration ibland när det gäller detta ärende. Förhoppningsvis har vi Ali hos oss någon gång i oktober, i alla fall.
Välkommen i gänget. Jag gillar gråskallar.....:-) Själv är jag ju begåvad med rött hår som inte grånar. Min farmor hade samma hårfärg. Hon blev tvärt vit vid ca 75 års ålder, så det är vad jag förväntar mig. Att bli en vitskalle.....:-)
Att det aldrig slutar strula för dem o de kan få bli en riktig familj igen. Måste vara fruktansvärt jobbigt för er alla.
Nu får vi hoppas på det bästa-
Kram
Pärlmudden: Ja, nu väntar vi på ett lyckligt slut.
Gud så jobbigt! Hoppas det fixar sig.
Christina: Nu har de kommit så långt att Madde fått UT-kortet och skickat det vidare ner till Ali i Ghana. Förhoppningsvis är han hemma igen om några veckor.
Vilken pärs - och så himla onödigt.
Christina: Så sant som det är sagt!
Skicka en kommentar