Vi tittade på Kalle Moreus program i SVT1 ikväll. Helt plötsligt mindes jag något som jag inte ens visste att jag hade som minne. Det var när Tommy Körberg sjöng Månstrålar klara. Då hörde jag plötsligt mamma sjunga den. Jag började gråta och längtade oerhört mycket efter henne. Så kan det bli när man konfronteras med minnen som man glömt att man hade.
Dagens ord 153
1 timme sedan
10 kommentarer:
Ett fint minne är oftast det som berör oss mest och det kan vara värt sina tårar...
Kramis!
Ja hua,,sånt där tar på en.. Minnen e luriga ting..de finns fast man inte tror det..o sen kommer de plötsligt farande..o inte e man beredd.. 22 liter gula kantareller..en sån skatt.. Sådana har vi på sin höjd fått ihop nån liter åt gången av..underbart.. Hur mår du nu..har det blivit bättre..kramar om
Såg inte programmet men fick en helt underbar känsla nu när jag lyssnade - barndom och en pappa som alltid för mamma, som aldrig tog en ton. Tack Cicki!
Kuddöverdrag! Hon blev jätteglad. Och nu har jag skrivit upp vad jag behöver så nu till banken, förlåt dröjsmålet, KRAMIS!
AprilSus: Det är ju så.
Engelsson: Jag är bättre med illamåendet och det. Men värk i ryggen så jag har plockat fram den gamla hederliga stödkorsetten.
Moster: Synd du inte sett programmet. Det har gått flera söndagar nu och har varit jättetrevligt. Hemma sjöngs det mycket. Både av mamma och pappa och oss ungar.
Inger: Vad roligt att hon blev nöjd.
Sitter vid datorn och försöker föra över mitt livs första You tube-klipp. BAO och Tommy K med Månstrålar klara glimma.....Misslyckades gång på gång. Vet inte hur man gör. Jag blev så tagen av melodin och den lämnar mig inte idag heller. Det var en av min mammas melodier som hon ofta sjöng och jag drabbades av en plötslig längtan efter henne. När jag återigen misslyckades började jag surfa runt bland mina bloggvänner och deras kommentarer. Här hittar jag dig och det första jag får upp är....Månstrålar och ett inlägg som kunde vara mitt. Förunderligt.
Nu har jag lyssnat ännu en gång. Tack Cicki!
Inga-britt: Välkommen hit. Tänk att vi hade så lika minnen. Tur att jag la upp den.....:-)
Visst är minnet märkligt, eller hjärnan kanske jag ska säga...!
Ja du, dessa minnen! Och vilken röst han har Körberg, vilken röst alltså!
Jättetrevligt program han bjuder på Kalle M. Vilka musiker, ståpäls är det under hela programmet.
Kram
Christina: Det var skönt på ett sätt att få den där längtan efter mamma. Du vet ju hur kluven jag är i mina känslor när det gäller henne.
Småländskan: Ett kanonprogram verkligen. Han är en skön typ, Kalle M....:-) Och sjukt bra sångare har han bjudit in.
Skicka en kommentar