lördag 27 augusti 2011

Jag, en bitch

Som ni kunde läsa i förra inlägget så har vi sett Caroline af Ugglas ikväll.

Vi har även sett en fantastisk eldshow som var en kombination av stunt, akrobatik, humor och massor med eld. Kanonbra.

Tyvärr förstördes slutet av eldshowen av griniga människor. Stora scenen var riggad framför en stor trappa som vi har här i stan. Vi satt i den när vi såg Caroline. Efter det reste vi på oss för vi fick ont. Eldshowen var riggad på sidan av stora scenen, så vi stod kvar där när den showen började. När den nästan är slut så petar en människa på mig och säger åt mig att jag ska sätta mig ner. Hon tycker jag är hänsynslös som skymmer för henne och hennes vänner. Hon petar även på sambon och säger samma sak. Vi sätter oss och det börjar gapas "Äntligen" och igen att vi var hänsynslösa som stod upp. Till saken hör att vi hade stått där i nästan en timme och inte flyttat på oss, så de hade kunnat säga till tidigare. Folk stod och satt huller om buller och vi hade inte en aning om att vi skymde några.

Jag tycker det är helt OK om man säger till att man är skymd. Om det sägs på ett vänligt sätt vill säga. Nu gjorde det här inte det. Så jag lackade ur ordentligt och blev en bitch. Det är väldigt sällan jag visar den sidan, men den finns där när jag blir arg. Och det blev jag nu. Så jag gav lite svar på tal. Det förstörde en del av den tidigare glädjen.

Tur nog så kom festivalstämningen tillbaka när Johan Boding äntrade scenen. Han körde en fantastisk Queen-repertoar och visade upp hela registret av sin röstkapacitet. Han har en fantastisk röst.

Jag blev alldeles varm i hjärtat när jag ser en kille i rullstol ställer sig upp på vingliga och ostadiga ben och med hjälp av sin assistent står och gungar med i musiken. Man kunde läsa glädje i hela hans ansikte och kropp. Musik är verkligen magiskt och berör de flesta på ett eller annat sätt.

Vi ska ner imorgon också. Då ska vi se Miss Li och Thomas di Leva. Och ta en öl med våra vänner som inte kunde komma ikväll.

Hoppas vi slipper griniga "kärringar" då!

6 kommentarer:

Småländskan sa...

Jag älskar C af Ugglas! Vilken tjej alltså, vilken utstrålning, vilken känsla och vilket kroppsspråk! Avis blir jag när du fick snacka med henne *L*.
Hoppas ni slipper griniga kärringar och gubbar när ni ger er iväg på nästa äventyr.

Cicki sa...

Småländskan: C a U är verkligen speciell. Det känns som en ynnest att fått prata med henne, även om det var en kort stund. Jag skulle vilja sitta med henne i hennes kök och bubbla över en kopp kaffe.....:-)

Ditt första kuddfodralspar är på G.

Madde sa...

Kan inte du o pappa komma in på min blogg o rösta vilken bild jag ska göra min canvastavla av!?

Småländskan sa...

Woow!! Mina första kuddfodral!!?? Undrar vilka det är *L*. Oavsett blir det kanonbra!

Anonym sa...

Men åh, vad irriterad jag blir på såna där surkärringar! Du gjorde rätt i att ta fram bitchen i dej och ge svar på tal. Man borde inte låta såna där typer förstöra kvällen för en, men tyvärr blir det ju lite så ändå... Hoppas ni slipper surkärringar ikväll!

Cicki sa...

Småländskan: Det är de mörkt grå med äpplen. De har fått jordens snyggaste knappar. Verkliga läckerbitar.....:-)

Annika: Ja, ibland måste man ta till bitchen. Igårkväll slapp vi griniga människor i alla fall. Som tur var....:-)