Jag, en bitch

Som ni kunde läsa i förra inlägget så har vi sett Caroline af Ugglas ikväll.

Vi har även sett en fantastisk eldshow som var en kombination av stunt, akrobatik, humor och massor med eld. Kanonbra.

Tyvärr förstördes slutet av eldshowen av griniga människor. Stora scenen var riggad framför en stor trappa som vi har här i stan. Vi satt i den när vi såg Caroline. Efter det reste vi på oss för vi fick ont. Eldshowen var riggad på sidan av stora scenen, så vi stod kvar där när den showen började. När den nästan är slut så petar en människa på mig och säger åt mig att jag ska sätta mig ner. Hon tycker jag är hänsynslös som skymmer för henne och hennes vänner. Hon petar även på sambon och säger samma sak. Vi sätter oss och det börjar gapas "Äntligen" och igen att vi var hänsynslösa som stod upp. Till saken hör att vi hade stått där i nästan en timme och inte flyttat på oss, så de hade kunnat säga till tidigare. Folk stod och satt huller om buller och vi hade inte en aning om att vi skymde några.

Jag tycker det är helt OK om man säger till att man är skymd. Om det sägs på ett vänligt sätt vill säga. Nu gjorde det här inte det. Så jag lackade ur ordentligt och blev en bitch. Det är väldigt sällan jag visar den sidan, men den finns där när jag blir arg. Och det blev jag nu. Så jag gav lite svar på tal. Det förstörde en del av den tidigare glädjen.

Tur nog så kom festivalstämningen tillbaka när Johan Boding äntrade scenen. Han körde en fantastisk Queen-repertoar och visade upp hela registret av sin röstkapacitet. Han har en fantastisk röst.

Jag blev alldeles varm i hjärtat när jag ser en kille i rullstol ställer sig upp på vingliga och ostadiga ben och med hjälp av sin assistent står och gungar med i musiken. Man kunde läsa glädje i hela hans ansikte och kropp. Musik är verkligen magiskt och berör de flesta på ett eller annat sätt.

Vi ska ner imorgon också. Då ska vi se Miss Li och Thomas di Leva. Och ta en öl med våra vänner som inte kunde komma ikväll.

Hoppas vi slipper griniga "kärringar" då!