Summering av renovering

Denna process att renovera sonens sovrum har tagit tid. Egentligen började den redan för drygt ett år sedan, när sonen började prata om att renovera köket. Ett tag så tyckte både han och vi att ett lägenhetsbyte skulle vara det enklaste. Men efter att han åkt runt och titta på ett antal objekt så konstaterade vi att han bor både billigt och fint där han bor.

Att renovera köket är ett stort objekt eftersom han bor i en lägenhet från -62. Det är renoverat en gång tidigare men alla skåpstommar är original, så det blev för stort för vår kapacitet. Det är just nu skjutet på framtiden. För ett och ett halvt år sedan var vi med och köpte ny spis och nu är en ny kyl/frys utbytt så han klarar sig ett tag till.

Tidigt i våras erbjöd jag mig att jag och sambon skulle hjälpa till att renovera sovrummet. Då tog själva processen vid. Många har varit inblandade på olika sätt. Sonen har sina problem vilket innebär att allt måste kännas in och det är svårt att välja. Han började med att åka till Ikea ett antal gånger för att prova ut en säng. Det har sedan varit ett antal konsulterande telefonsamtal mellan mig och sonen innan han valt klart.

Kära moster, dvs Syster Yster, var behjälplig med att välja tapeter. Jag är evinnerligt tacksam över att hon finns och stöttar sonen när det behövs. Sonen har ägnat sin semester till att röja ut alla gamla saker som sparats sedan barndomen. Han har kört på tippen och till Erikshjälpen. Kompisar har hjälpt till att bära. De hjälpte bland annat till med att få iväg hans gamla säng och risiga soffa. De hjälpte till med att hämta en gammal bäddsoffa hos sonens pappa. Sista veckorna sov han i den och nu får den agera soffa tills han hunnit med att köpa en ny. Han har redan tittat ut en så det ska vara klart före jul, enligt planerna.

Dottern och kära mågen tog dagar på sin semester till att börja städa/sanera sonens lägenhet. De ansåg att det skulle jag och sambon inte orka med, tillsammans med allt annat. Jag är oerhört tacksam över deras stöd och engagemang. Vi hade inte orkat med det också. Dottern har tillsammans med sonen gått igenom hans garderober och rensat bland kläderna. Hon har rensat bland hans papper, kastat det som ska kastas och resten satts in i pärmar. De har varit ett fantastiska under dessa tio dagar. Inte bara med att hålla med övernattning, mat och trevligt sällskap. De har verkligen gjort ett hästjobb.

Jag har ju världens bästa sambo. För vilken annan än han skulle ställt upp på detta tokprojekt, utan att klaga en endaste gång. Det är ju inte hans eget barn han gjort det för. Han har jobbat så svetten lackar. Jag har sagt det många gånger tidigare, men säger det igen. Jag vann högsta vinsten på kärlekslotteriet.

Visst fanns det stunder när jag och sonen stod framför varandra som ilskna tjurar. Det fanns stunder när jag och dottern gapade till åt varandra. Vi kan nämligen vara lite hetsiga ibland. Det fanns stunder när sonen och dottern stod framför varandra som ilskna stridstuppar och jag fick skrika "Lägg ner" åt dem. Då trodde jag de var 12 och 15 år istället för 32 och 35. Förutom dessa korta, snabbt övergående stunder så har allt flutit på fantastiskt bra. På fredagskvällen när vi lämnade sonen med hans nya rum så var jag mer nöjd än vad jag trott jag skulle vara. Det kändes så oerhört bra att fått göra detta.

Jag är toktrött så påsarna under ögonen hänger ikapp med brösten. Inatt har jag sovit tio timmar. Det känns som om jag sovit en kvart. Så kommer det säkert att vara i flera dagar till, innan man fått komma tillbaka i de gamla rutinerna. Konstigt nog har jag inte speciellt ont. Det är ju positivt.

Jag återkommer med bilder. Har inte orkat tömma kameran än.