söndag 8 maj 2011

På banan igen

Det är så roligt att känna att man är på banan igen, att jag orkar mer än tidigare. Idag började jag med att sy fast en tryckknapp till nyckelremmen på den blommiga handväskan. Det var det sista som skulle göras. När jag hade fotat den så började jag planera blogginläggen om den. Jag grejade med hemsidan och la upp allt där. När jag gör det så tar det sin lilla tid. Men det får hellre ta tid, än att det blir fel och jag måste göra om. Jag är ju så stolt över min hemsida som jag gjort alldeles själv. Det är bara bannern som sambon hjälpt mig med. Annars har jag gjort allt själv.

När allt datorjobb var klart så tog jag rätt på en del i köket och gjorde klart för att baka ut ciabattorna. De blev verkligen smarriga.

Efter bakningen grejade jag på balkongen och förberedde där för kommande blomsterprakt. Jag måste fixa tvättid i grovtvättstugan så jag får tvätta trasmattorna jag brukar ha på balkongen. Sånt gör jag i vanliga fall på hösten men orken räckte inte till i höstas. När sedan orken kom så var balkongen snöfylld och mattorna låg ihoprullade under snön. Får jag en tvättid så åker köksmattan och de små sovrumsmattorna med på samma gång.

Jag vill också tvätta fönstren i sovrummet och få upp fräscha gardiner där. Jag har tunna vita tyllgardiner efter mamma E som jag tänkt sätta upp. Även vardagsrumsfönstren behöver få sig en omgång. De får sambon ta hand om. Även där ska jag sätta upp gardiner som är efter mamma E, vita spetsgardiner. Jag tror det blir jättefint.

Risken är att jag vill för mycket och förtar mig, men jag ska försöka vara försiktig och ta en sak i taget. På onsdag har jag en tantträff inbokad. Hoppas vädret tillåter att vi kan sitta ute då. Det vore mysigt.

10 kommentarer:

Mångmamma sa...

Skickar bara en stor kram! :)

AprilSus sa...

Den största faran med det underbara vädret är väl just det att man vill så väldigt mycket? Finns ju en risk att man inte lyssnar på sin kropp i tid.

Känner själv att det blev lite väl mycket för min del igår. På något underligt vis så kan jag hantera värken bättre när jag känner glädje i annat. Idag har jag varit snäll mot mig själv och inte utsatt min kropp för extra prövningar och solen är som balsam för själen. :)

Natt natti!

Lippe sa...

Så härligt när det bär och så svårt att vara "lagom"
Kram

Cicki sa...

Mångmamma: Kram tebax.

AprilSus:Det är ju så att har man gjort något kul så står man ut med värken. Det är som att man räknar med den och väljer själv att ta den smällen.

Lippe: Det är svårt det där med "lagom" ibland. Tränar på det hela tiden.

KB sa...

Önskar jag kunde säga detsamma.

Idag kan jag knappt röra mig eller använda höger hand. Där kom straffet för helgens strapatser. Men det är värt det.

"Lille" E kommer hem ikväll och hjälper J att bära de tre sista tunga sakerna. Har lovat baka en kaka till kaffet när han kommer. Och vad gör inte mormor för sin "lille" pojke.

Tvätta mattor är rätt tuft även att hänga upp gardiner. Men, när det är klart är man verkligen stolt och nöjd. Jag skulle stryka köksgardiner till påsk, men fick lägga av, handen ville inte. Och det blev påsk ändå! Nu har jag tagit sikte på pingst istället, får se hur det blir...

Ha det gott!

KB

Cicki sa...

KB: Trist att det blev ett sånt bakslag. Förhoppningsvis blir det bättre när allt detta är klart för er. Helgerna kommer och går oavsett rena fönster och nya gardiner. Det bara är så.

KB sa...

Du har rätt Cicki. Jag tror att allt ordnar till sig, när allt är över här. Det har varit en hektisk vår.
Nu har vi fikat och ätit sockerkaka bakad på glutenfritt mjöl. Kakor blir mycket godare med sådant mjöl, enda nackdelen är att den smular, men so what!? Och den blev riktigt fin. Jag spetsade med lite outspädd Fun Light saft grönt te och kiwi, och det kan jag verkligen rekommendera. "Lilla" E åt så han fick förmodligen "skjuta ner sig" lite extra. Roligt när "de små" gillar det man gör.

KB

Spader Madame sa...

Härligt att höra om din energi! KRAM!

Christina sa...

En sak i taget är en bra regel. Ta det i din egen takt!

Cicki sa...

Spader: Kram tebax, kära Spader.

Christina: Det gör jag. Jag lovar...:-)