När katten själv får välja

Våra katter har, för det mesta, fått enbart torrfoder. Men när Totte blev gammal och fick dåliga tänder, började vi köpa blötmat. Han kunde inte längra tugga torrkulorna. När sedan Elvis blev ensam katt i huset så uppstod frågan om vi skulle fortsätta med blötmat. Han hade aldrig varit så mycket för det. Han hade heller aldrig varit den där tiggande katten, som till exempel Totte kunde vara. Han hade inte heller varit den mattjuvande katten som Mimmi hade varit. Vi kom i alla fall fram till att vi skulle prova med blötmat så att Elvis själv skulle få bestämma hur han ville ha det eller inte.

Vi provade med olika sorter och fastnade till slut för Friskies enportionspåsar, med kattmat i sås. Den hade ett bra pris och Elvis tyckte om den. Vi införde att han fick en halv portionspåse om dagen och resten av dagen fick han äta torrfoder, som alltid står framme.

Förra gången när vi skulle köpa ny kattmat så tog vi fel. Vi tog Friskies kattmat i gelé. Det var ju tokigt. Elvis vägrade att äta det. Med vår ekonomi så kan man inte bara kasta bort en tolvportionersförpackning bara för att katten vägrar äta det. Så jag fick honom att äta det genom att inte fylla på i torrfoderskålen förrän blötmaten var uppäten. Jag vet, jag är en elak matte!

Förra fredagen var det dags att köpa ny mat. Den andra var nästan uppäten, även om det skett under protest. Igårmorse var första dagen som jag la upp av den rätta kattmaten. Idag satt Elvis vid matskålen och väntade, när jag klev upp. Han vet vad han vill, den lilla busen.