Det är förmodligen både musikaliskt och politiskt inkorrekt för en gammal tant att gilla Pink. Men jag älskar verkligen den här bruden. Speciellt för hennes texter. Jag känner ett systerskap med henne. Nu har hon gjort det igen. Skrivit en låt med en text som går rakt in i hjärtat och hjärna och med en smäll i magen, så det heter duga.
Jag levde i ett äktenskap där jag alltid fick höra att jag inte dög någonting till. Jag visste inom mig hela tiden att det gjorde jag ju. Dög, alltså! Det var kanske därför jag älskade RBU. Där kunde och vågade jag vara mig själv. Den där trotsiga tjejen som levde efter reglerna: "Snälla flickor kommer till himlen. Vi andra kan gå hur långt som helst." eller "Frestelser är till för att njuta av."
Det tog mig nästan tjugofem år att våga ta steget ut i det fria. Fråga mig inte varför jag inte vågade förr. Det kan jag inte svara på. Kanske jag var för kuvad och trött, helt enkelt.
Numera vågar jag vara mig själv. vågar skratta högst, vågar göra bort mig, vågar prata för mycket. Jag vet att jag är "fucking perfect" i alla fall.
Här kommer hon. Tjejen med stort P.
Ständigt nya skyltar!
1 timme sedan
11 kommentarer:
Bra musik är tidlös.
Precis som bra kvinnor!
Kram
Det är inte alls inkorrekt på något sätt! Tro mig, för jag är en annan medelålders tant och det här *vet* jag!
Och, jag känner igen det där, man kan fråga sig varför man inte tog steget tidigare, men jag tror att man helt enkelt inte var redo. Det finns en tid för allt, som någon klok sade...
Mångmamma: Visst är det så....:-)
Shirouz: Bra att du vet....:-) Visst har hon häftiga texter.
Det var nog så att man inte var redo tidigare. Det gick så mycket ork till att hålla sonen på rätt köl så det andra fick vänta. Men jag visste i femton år att jag en dag skulle gå. Det höll mig uppe, på något vis, att veta det.
Vad mycket det är som jag inte vet- tack Google - nu vet jag vad RBU är. När vi så här gogglar så skriver vi personliga saker lite då och då. Som läsare av ett inlägg läser jag ofta mellan raderna. Ibland "läser" jag fel men så plöstligt faller bitarna på plats på grund av ett annat inlägg.
För dig, liksom många av oss, har inte livet alltid varit en dans på rosor.
Var glad att du gått vidare och kan se livet leende.
Jag minns ett inlägg där du beskrev hur lycklig du var när din son tog studenten - har du tänkt på att det är lycka att bara få känna så.
Jag har fakiskt ett album av Pink
Can`t Take Me Home" jag tror den kom ut år 2000. En del texter skriver hon ju själv. Gamla tanter behöver inte vara konstiga för att gilla henne. Vi kan ta till oss hennes texter och kanske lägger vi en innebörd i dem just för att vi är "gamla" och med livserfarenhet.
Vad är det för ett tokigt fruntimmer som bestämmer hur du ska sy - bestäm du som har känslan,
det blir säkert bra.
Jag har börjat blogga igen och det känns bra.
Ha det bra.
Kram Viola
Ja p!nk är verkligen en tjej med stil och hon gör dom mest betydelsefulla låtarna jag hört!
Ps. Jag menar blogga och inte goggla. Så det kan bli när man skriver en sak och menar en annan.
Den refrängen satte sig direkt :-)
Jättefin låt och jag kom på mig själv med att sjunga med i värsta karaoke-stil!
Här har du en till tant som gillar Pink.
Viola: Jag är tacksam för att livet inte varit en räkmacka. Tänk så mycket man lär sig av de där jobbiga sakerna. Man lär sig att man orkar mer än man trodde, t ex. Även om det finns vissa erfarenheter man vill vara utan. Jag gissar att du känner det så.
Sonens student var nog ett av de lyckligaste stunderna i mitt liv. Och när dottern föddes. Då var jag också riktigt lycklig. När sonen föddes var det så mycket rädsla och oro inbakat så där uteblev den första lyckan.
Det album jag har av Pink är betydligt senare. Jag upptäckte hennes kapacitet bara för några år sedan. Jag får nog försöka samla på mig lite äldre titlar också.
Jag undrar också vad det är för fruntimmer som talar om för mig hur jag ska sy......:-) Eftersom jag är konstnär......host, host..... så gör jag som jag vill......:-)
Vanessa: Jag älskar som sagt var hennes texter och hur hon verkligen står för det hon gör.
Christina: Jag har spelat den flera gånger ikväll och skrålat till......:-) Den är lätt att ta till sig. Girlpower!
Ja hon är bra. Och en del av hennes låtar är skrivna av en dktig kille, som kommer ifrån staden nästgårds mig.
Just nu lyssnar A och jag på klassisk musik på P2 om morgnarna när VI äter frukost. Men pojken gillar inte pianomusik utan föredrar stråkar. Får väl kontakta SR...
KB
Tack snälla för din kommentar!
Å låt oss fortsätta lyssna på Pink så länge vi lever och vill!
Hon är så bra!!
KB: Så mysigt det låter. Du får väl höra med SR få se vad de säger om mer stråkar i radion.....:-)
Fighter: Jag blir glad av Pink även när hon skriver om lite mer sorgliga saker. Hon vågar verkligen lämna ut sig själv. Yes, vi lyssnar på Pink hela livet....:-)
Skicka en kommentar