Ibland kan jag bli så där vansinnigt lycklig över att få leva med min älskade sambo. Ikväll kom en sådan känsla över mig när jag springer mellan TV och dator. Jag irrar fram och tillbaka och har tusen hyss för mig. Då tittar denna underbara man bara på mig och ler. Jag ser att han älskar mig precis som den virriga, gamla, halvfeta tant som jag numera är. Och jag blir rent ut sagt så jävla lycklig att få ha det så.
Här kommer ett av sambons typiska ordklyverier som jag bara älskar. Efter kvällens Doobidoo så säger han: "Minnesluckan glömdes bort".......:-)
Utmaningar.
13 timmar sedan
9 kommentarer:
Kram på dig och behäll din känsla LÄÄÄÄÄÄÄNGE!
Lisette: Jag har haft den känslan nu i drygt tio år och tänker behålla den i minst tio år till....:-)
Mmmm. Härligt att känna så! Kram!
Cina: Du vet ju hur det är. Du har ju också en väldigt kär älskling....:-)
får en liten tår i ögat, det var fint skrivet... vill också ha det så.
Maja: Jag är säker på att du också en dag får det så. Jag tror att vi alla har en tvillingsjäl. Lyckan är när man träffar på den personen. Det tror jag att du också kommer att göra så småningom.
Jag blir glad när jag läser det här. Och visst måste vi komma ihåg vardagslyckan och inte bara sträva efter reklamlyckan. Jag tänker också ofta på det.
Bloggblad: Visst är det lätt att glömma bort den. Det kanske är lättare i vår ålder att tänka på det,nu när vi har tid att reflektera. Nu när vi inte står i en uppsjö av bajsblöjor, småbarnskräk, föräldramöten och allt annat som tar upp ens tid som småbarnsförälder.
Visst är den underbar den där känslan och att den kan hålla i sig i så många år! Kram L
Skicka en kommentar