Syblogg, matblogg,eller musikblogg? Det är frågan. Det viktigaste är att det är MIN blogg. Här får jag tycka och tänka vad jag vill om vad som helst. Gillar du det så är du hjärtligt välkommen hit.
söndag 2 maj 2010
Inne i bubblan
Idag har jag skrivit till sambons utredningsläkare. Vi måste få hjälp. Hjälp att orka leva utanför vår bubbla. Hjälp att leva ett normalt liv, som inte ständigt innehåller en kamp för överlevnad.
Huppsan, ojsan. Hoppas ni kan få snar hjälp,vilket tyvärr inte är alltför troligt med tanke på de långa väntetiderna... Säger som föregående; ta hand om dig/er!
Hoppas att ni får den hjälp ni behöver Cicki! Jag håller tummarna, starkt av dig att skriva och stöta på. Bara det tar ju energi så det förslår. En jättestor kram! Jag önskar jag kunde hjälpa till med något.
Jag vet inte vart min förra kommentar tog vägen ????? Men det jag skrev var i alla fall det jag skriver igen. Vi, utanför kan kanske inte göra så mycket. Men tänker på dig det gör vi verkligen och du får kramar i mängd från oss. Håll ut.
Oj, jag visste att det finns så stora problem - hoppas verkligen att ni kan få hjälp med det ni behöver. Kom ihåg att man får ha ganska vassa armbågar och Tala Tydligt med Pondus i såna här lägen för att inte hamna i långa köer.
Hoppas ni får den hjälp ni behöver! Skriver, och tänker, som någon annan skrev, att vi här ute finns här och vi tänker på er! Skickar en massa styrkekramar till er båda!
Har varit en usel bloggare och bloggläsare de senaste månaderna. Nu håller även jag tummar och tår - och Lelle R alla fyra tassar - för dig och sambon. Det verkar som att du orkar stå på dig, skönt att höra. Skickar ändå en styrkekram.
Vem är Cicki? Jo, en liten lagom (nåja, kanske lite för mycket)tjock tant i sina bästa år. Lever med sitt livs kärlek, i bloggen kallad för Sambon. Tillbringar mycket dagtid vid symaskinen och kvällstid framför TV:n med katten Elvis i famnen.
Till familjen hör också ett antal barn, bonusbarn och bonusbarnbarn. Ingen nämnd och ingen glömd.
13 kommentarer:
OJ, låter riktigt allvarligt. Ta hand om dig!
Huppsan, ojsan.
Hoppas ni kan få snar hjälp,vilket tyvärr inte är alltför troligt med tanke på de långa väntetiderna...
Säger som föregående; ta hand om dig/er!
Hoppas att ni får den hjälp ni behöver Cicki! Jag håller tummarna, starkt av dig att skriva och stöta på. Bara det tar ju energi så det förslår.
En jättestor kram! Jag önskar jag kunde hjälpa till med något.
Jag hoppas innerligt att ditt brev gör skillnad! Jag hoppas så att du orkar vara stark och känner att vi finns här!
Varm, varm kram!
Hoppas innerligt ni får den hjälp ni behöver!
Kram!
Jag vet inte vart min förra kommentar tog vägen ????? Men det jag skrev var i alla fall det jag skriver igen. Vi, utanför kan kanske inte göra så mycket. Men tänker på dig det gör vi verkligen och du får kramar i mängd från oss. Håll ut.
Oj, jag visste att det finns så stora problem - hoppas verkligen att ni kan få hjälp med det ni behöver. Kom ihåg att man får ha ganska vassa armbågar och Tala Tydligt med Pondus i såna här lägen för att inte hamna i långa köer.
Kram härifrån också!
Ika: Tack.
Mångmamma: Han har i flera år bollats fram och tillbaka mellan olika behandlare. Ingenting händer i slutänden.
Christina: Du finns till för oss. Det räcker hur långt som helst.
Cina: Ibland känns det som jag har varit tvungen att ständigt vara stark. Först för sonen, sedan för egen del och nu för sambon.
Annika: Tack
Lisette: Det känns bra att veta att det finns vänner runt om en.
Bloggblad: Ja, du vet ju lite om vårt liv. Mina armbågar är vassa, jag lovar. Fast ibland tryter orken.
Tänker att han har tur som har dig. Hoppas att ni får hjälp nu! Massor med kramar från Spader!
Spader: Ibland känner jag mig som en curlande sambo.
Hoppas ni får den hjälp ni behöver! Skriver, och tänker, som någon annan skrev, att vi här ute finns här och vi tänker på er!
Skickar en massa styrkekramar till er båda!
Har varit en usel bloggare och bloggläsare de senaste månaderna. Nu håller även jag tummar och tår - och Lelle R alla fyra tassar - för dig och sambon. Det verkar som att du orkar stå på dig, skönt att höra. Skickar ändå en styrkekram.
Pärlmudden: Det stärker att veta att det finns vänner runt om en.
Kesu: Jag hoppas själv att det hjälper. Att det kommer att hända något.
Skicka en kommentar