lördag 8 maj 2010

Jag drömmer om Italien

Jag vurmar för Italien och älskar att höra italienska. Det är ett så oerhört vackert språk. Jag har en italiensk språkkurs liggandes hemma. Undrar om man kan lära ett nytt språk när man fyllt sextio. Svärsonen Ali pratar också italienska så han får väl hjälpa mig.

Här har ni Arisa som har en så vacker och speciell röst.

6 kommentarer:

Mångmamma sa...

Märkligt det där med ålder!
Av någon anledning har jag fått för mig att du är runt 10 år äldre än mig, inte mer!
Visst kan du lära dig ett nytt språk efter fyllda 60!
:)

annikattsblogg sa...

Själv gillar jag grekiska!
Avskyr finska som jag var tvungen att läsa i skolan i alldeles för många år och ändå aldrig lyckades lära mej...

Cicki sa...

Mångmamma: Jag får tacka för komplimangen. Det är väl så att jag är inte riktigt i fas med min biologiska ålder. Det var många år sedan jag var det.....:-)

Jag har ju barn som är över trettio. Den yngsta fyller trettioett på måndag....:-)

Annika: Att du kom från sk svenskbygd har jag förstått, men jag trodde man automatiskt pratade både finska och svenska då, av rent praktiska skäl. Fast jag vet ju att många ålänningar inte kan finska.

annikattsblogg sa...

Nä, allt gick ju på svenska i min värld: mina föräldrar var svenskspråkiga, liksom alla mina kompisar. Gick i svensk skola, tittade på svensk tv, läste svenska tidningar... Hade jag bott kvar i Finland hade jag säkert lärt mej finska ute i arbetslivet eller om jag hade skaffat mej en finskspråkig karl (som många av mina kompisar), men nu hamnade jag ju i Sverige istället :-). Och förträngt den lilla finska jag nånsin lyckades lära mej ;-).

Mångmamma sa...

Å andra sidan är min äldsta 20 i år så jag kanske drog slutsatsen därav - 10 år alltså...
Fas med sin biologiska ålder, är man det någonsin?
Jag brukar alltid bli anklagad för att vara sååå barnslig!
Kram till dottern i förskott!
För visst var det sonen som är äldst?

Cicki sa...

Mångmamma: Helt rätt. Sonen fyller 34 och dottern som sagt var 31. Jag fick barn sent så det är väl det som kan orsaka att man uppfattar åldrar olika. Förr så var det ju även många som trodde jag och sambon var jämngamla. Han är alltså elva år yngre än vad jag är. Han fyller 50 i år. Men de sista åren, tycker i alla fall jag själv, att jag blivit gammal även till utseendet. Jag har gått upp mycket i vikt på grund av medicinering vilket gör att jag tycker jag ser ut som min mamma.......:-) Ung i sinnet kommer jag nog alltid att vara. Jag hoppas i alla fall det. Min 79-åriga pappa är som en sextioåring så jag borde kanske hamna vid fyrtiostrecket i så fall......:-)