onsdag 5 maj 2010

Det där med namn och sånt

Jag har världens fulaste mellannamn. Fast det står först i mina papper, så jag får heta det ibland, när man inte vet mitt tilltalsnamn. Det hade passat bättre på en valkyria i en Wagneropera som sjunger "Ich sterbe" hundra gånger innan hon dör. Jag är absolut ingen valkyria med mina 156 centimetrar över havet.

Jag avskyr när jag får brev från "han Sjösten" i Postkodmiljonären. Då står det alltid: Gertrud, vi saknar din anmälan blablabla. Bara för att de kallar mig för det, ska jag inte köpa några lotter. Eller kanske inte bara därför. Men det bidrar.

Mamma hette Gertrud som tilltalsnamn. Hon förlät aldrig sina föräldrar som inte använde hennes mellannamn Ingegerd som tilltalsnamn. Jag förstår henne faktiskt. Ingegerd är ju vackert, medan Gertrud bara är hårt och kallt.

Förlåt alla som heter Gertrud och gillar sitt namn.

10 kommentarer:

Trebarnsmamman sa...

Jag har nog aldrig varit något fan av Gertrud heller men så fick mina kompisar en dotter som dog och då döpte de henne till Gertrud eftersom hon var ett Hjärtebarn...Hjärtebarnet Gertrud...så om man tänkte på hur likt uttalet är Hjärta då blir det riktigt fint. Har förövrigt en kusin som heter Gertie och det tycker jag är jättefint.

Men du, en fråga. Varför döptes du till Gertrud om din mamma inte gillar det? Du kunde ju t.ex. lika gärna hetat Ingegerd.

Cicki sa...

Trebarnsmamma: Jag har aldrig tänkt på att man kan associera namnet med hjärta.

Ja, det kan man undra över. Jag heter Christina efter farmor så jag har ju kunna heta Anna eller Karin efter mormor. Eller som sagt var Ingegerd.

annikattsblogg sa...

Du känns inte som en Gertrud, du är ju en Cicki! :-)
Det där med namn är roligt, att jämföra och tycka till!

Cicki sa...

Annika: Visst är jag en Cicki. Det tycker jag också. Jag är inte ens en Christina utan bara Cicki....:-)

Bloggblad sa...

Jag känner en trevlig kvinna som heter Gertrud, så jag tycker inte att namnet är fult.

Det är nog konsonantanhopningen där i mitten... jag har lite svårt för anhopningar av fräsande eller smackande ljud i ord normalt. Men Brunhilde hade varit värre...

Jag skämdes i många år för mitt mellannamn, Rut, det är kort och tvärt och inget man kan viska ömt eller ropa. Men numera tycker jag det är vackert - har bara hört gott om min farmor som jag fick det ifrån.

Cicki sa...

Bloggblad: Håller med om att Brunhilde hade varit värre. Ännu mera Wagner. Rutan kan man ju säga lite mjukt i alla fall. Det där med namn kan vara känsligt. Man måste nästan ha ett namn som man passar ihop med. Hur nu det går till?

solveig sa...

Kära nån, jag har bara ett namn, Solveig, och trodde länge att jag inte var något kärt barn med bara ett. Och inte var jag nöjd med det heller. Det var inte tillräckligt fint, oo-igt och mörkt trots solen. :-) Nu först har jag lärt mig acceptera det.

Cicki sa...

Jag tycker Solveig är ett vackert namn. Som solen. Dessutom heter min favoritkusin det.....:-)

Spader Madame sa...

"Ich sterbe"... Skrattar på mig! Tänker på kortspel och hjärtan så tycker inte att det är så tokigt! Men så är det också med namn, tänker man på någon man känner som man gillar, så gillar man namnet. Så hädanefter kan man tänka sig att Spader hjärtar Gertrud!

Cicki sa...

Spader: Du är en riktig tokfia...:-)