En god vän ringde idag. Vi har känt varandra sedan vi var i tjugoårsåldern, det vill säga nästan ett helt liv. Vi brukar pratas vid på telefon med en eller två månaders mellanrum. Då avhandlas barn, barnbarn, äkta hälfter och vad som övrigt hänt på respektives hemmaplan. När jag lagt på luren så började jag fundera över hennes liv. Det kretsar kring den ende sonen och hans familj, maken och hans jobb, hennes gamla föräldrar och husvagnen. Hon har inte så många väninnor och är aldrig ute på några sådana träffar, hon handarbetar inte och har inga intressen utanför familjen. I mitt tycke ett torftigt liv.
Men så vände jag på tanken och började fundera över hur folk ser på mitt liv. Det är min sömnad, väninneträffar då och då, sambon, titta på tv en stund varje kväll, loppisbesök, bloggen och facebook. Det är inte heller speciellt spännande ur en betraktares ögon. Men jag trivs alldeles utmärkt med att ha det så här. Jag skulle i och för sig kunna tänka mig lite rikare rent ekonomiskt, men för övrigt är jag rätt nöjd.
Det är min goda vän också, nöjd med sitt liv. Hon skrattar mycket och berättar med stolthet om det enda barnbarnets framsteg. Det är sällan hon klagar över något utan lever rätt förnöjd med det mesta. Det är väl det viktigaste, att man är nöjd med den livslott man fått. Stackars dem som inte är det. Som sitter där avundsjuka och förgrämda över att livet inte blev som de hoppats och trott. De som måste spruta sin galla över andras liv för att känna tillfredsställelse. De är de riktigt stora förlorarna.
Nu behöver vi ljus!
1 timme sedan
8 kommentarer:
Ja, det gäller att vara nöjd och ta vara på dagen...man vet aldrig hur länge man lever och har hälsan!
Den stora skillnaden är nog om man är nöjd själv, eller inte. Om man ständigt går med oupfyllda drömmar och saknar ett annat liv, eller om man är nöjd med det man har valt.
När jag var yngre var jag ofta missnöjd, ville nåt mer hela tiden, men med åren har jag blivit mer och mer nöjd. Vill inte ens resa bort, tycker att jag har ett så pass rikt inre liv att jag gott kan gå hemma och stöta. (För jag är mycket hemma även om jag ofta får kommentarer om hur mycket jag gör...)
Trebarnsmamma: Precis så är det.
Bloggblad: Jag var också mer otillfredsställd med livet när jag var yngre. Det kanske kommer med åren att man förlikar sig med hur livet blev. Jag tror du har en poäng där att mycket handlar om hur man trivs med sig själv. Jag är också en riktig "hemmagris" som tycker det är bäst när allt går i sina lugna invanda banor.
Jag tror att många nog tycker att jag har ett trist liv... Jag har inga speciella intressen förutom att läsa böcker, skriva brev och sitta vid datorn. I övrigt tar jobbet, familjen och hushållet upp det mesta av min tid. Vi är mest bara hemma, umgås inte med så mycket folk. Håkan och jag brukar säga att vi är verkligen urtråkiga, men oss gör det ingenting så länge vi är lyckliga och har varann. Visst finns det sånt som jag önskar vore annorlunda i mitt liv, men jag tror inte man kan få allt man vill ha ändå. Det finns alltid något man är lite missnöjd med. Huvudsaken att man inte är missnöjd med allt för då vore livet VERKLIGEN tråkigt!
Glad Påsk, Cicki!
Annika: Även om du inte tycker att ni har något spännande liv så upplever jag som betraktare ändå att ni har ett innehållsrikt liv. Ni gör mycket tillsammans och ni har en hel del vänner ni umgås med, bland annat när ni är ute i naturen. Ni ägnar mycket tid åt flickorna så nog har ni ett rikt liv allt. Tycker jag i alla fall. Och det bästa av allt är att ni är nöjda med det....:-)
Jo, huvudsaken är ju att man är nöjd själv. Jag har bekanta som lever liv som är ganska främmande för mig, det är som att se lite smått exotiska världar, jag kan inte säga att jag begriper fullt hur deras liv är, eller varför de valt och inte valt i vissa fall. Antagligen tänker de ibland samma sak om mig... Det är märkligt det där, ibland önskar jag att man kunde vakna upp och gå i någon helt främmande persons skor en dag, jag tror det till synes mest intetsägande liv skulle visa sig ha något spännande i sig...
Shirouz: Visst är det viktigaste att man är nöjd. När man ser vänner som ibland nästan maniskt ständigt måste fylla det med något så brukar jag fundera på hur de orkar.
Att trivas och må gott av det lilla här i livet, få uppleva sina barn och barnbarn, se dem utvecklas och må bra med en lott de fått. Jag tror ingen blir lyckligare av en massa pengar, visserligen kan man köpa det man vill ha och behöver inte titta på prislappaen. Utan det gäller att se gulgkanten i vardagen, det är den som är livets krydda
Skicka en kommentar