Sju sanningar om mig

Nu står utmärkelserna som spön i backen. Man ska tydligen åka bort för att bli populär.....:-) Denna fick jag från Spader Madame. Hon är en hejare på bridge och är tokkär i sitt Ess. Hon vill nu att jag ska avslöja sju hemligheter om mig själv. Okej då, jag gör väl det.

1. Jag har åkt dit för smitning en gång. Eller åkt dit och åkt dit. Sant är att jag sent en kväll utanför min kompis hus backade på en annan parkerad bil. Det var lyktglas mot lyktglas, kan man säga. Jag blev lätt skärrad och visste inte hur jag skulle bete mig. Jag åkte därifrån! Några dagar efteråt var jag där och hälsade på min kompis igen. Jag hade inte bytt lyktglas på bilen. Dagen efter kommer två stadiga poliser in på mitt jobb och vill titta på min bil. Jodå, mycket riktigt så var den ju skadad. Ägaren till den andra bilen hade hittade lyktglas från min bil och sedan sett min bil när jag var där igen. Han hade skrivit upp registreringsnumret och anmälde mig för smitning. De två stadiga poliserna sa att om jag ersatte den andra ägaren utan att krångla så skulle det inte bli något av det hela. Vilket jag naturligtvis gjorde. Jag tror det är preskriberat numera eftersom jag var nitton år när det hände.

2. Jag sög på tummen till jag var femton år. Jodå, det är jättesant och jag var livrädd för att min pojkvän skulle få reda på det.

3. På grund av att jag var en sådan intensiv tumsugare så skrev pappa en saga till mig. Den hette "Flickan i Tumsugarlandet". Gissa om jag önskar att den funnits kvar idag.

4. Som barn var jag oerhört mörkrädd. Mamma bäddade med filten instoppad under madrassen. Jag brukade dra ihop det upptill så det blev som en flaskhals. Sedan kröp jag ner i fotändan och stängde "flaskan" genom att dra för kudden. Då kunde ingenting komma åt mig. Jag var mörkrädd ända tills sonen var född. Det var inte helt lätt med en man som jobbade nätter då och då. Jag brukade låsa in mig och sonen i vårt sovrum de nätter mannen inte var hemma. Så småningom vande jag mig av med detta. Jag är fortfarande förundrad över hur jag vågade bo ensam i flera år innan jag träffade sambon och att jag jobbade sent på kvällar och åkte pendeltåg ensam hem samt gick flera kilometer ifrån tåget hem till bostaden. Man förändras med åren.

5. När jag gick i skolan så var jag så kort att när jag skulle plinga för avstigning på bussen så nådde jag inte upp till knappen. Var det ingen annan som skulle kliva av vid min skola så fick jag åka tills någon annan plingade. Jag var så blyg att jag inte vågade be någon plinga åt mig.

6. I grund och botten är jag en riktigt pedant. Men eftersom min älskade är raka motsatsen så har jag fått finna mig i det. Vi har ett rum som fortfarande är fullt med ouppackade lådor med hans sparade datorprylar. Vi har datorprylar överallt, till och med i vardagsrummet. Jag skäms för att ta hem folk. Min dröm är att någon gång få det fint här hemma. Jag vet faktiskt inte om den drömmen någonsin kommer att uppfyllas.

7. Jag är ständigt rädd för att inte räcka till för mina nära och kära. Jag gör allt jag kan för att de omkring mig ska må bra. Ändå känns det ofta som att det inte är tillräckligt. Jag vet att jag har en skräck för att inte bli omtyckt och att jag har ett bekräftelsebehov. Det har blivit bättre med åren, men ibland blir det väldigt märkbart igen. Då mår jag dåligt och vill krypa in i en bubbla där ingen kan komma åt mig.

Uppdaterat: Jag glömde skicka utmärkelsen vidare. Jag gör som vanligt, skickar ut den till den som vill fånga upp den. Berätta sju sanningar om dig själv.