Jag har precis lagt på luren efter att ha pratat med en vän som jag inte hört av på tre år. Jag känner mig så glad inuti och det ska absolut inte bli tre år tills vi pratar nästa gång.
A och jag lärde känna varandra i handikappvärlden i vår föräldrarorganisation. Hon kom från Göteborg och jag från Sundsvall. Hon var ordförande för flerhandikappgruppen, jag var ordförande för damp-gruppen. Vi stod långt ifrån varandra rent geografiskt. När det gällde våra barns funktionshinder så tillhörde vi ytterkanterna, med de andra handikappgrupperna mellan oss. Ändå fann vi varandra.
Det var nog det här med ytterligheterna som gjorde att vi fann varandra. Vi blev bägge lite sedda över axeln av de andra handikappgrupperna. Vår föräldrarorganisation hade ursprungligen startats av föräldrar till barn med CP. Sedan hade det fyllts på med andra grupper, i första hand barn med ryggmärgsbråck och muskelsjukdomar.
A och jag upplevde en ilska över att våra barns frågor inte togs på samma allvar. Så trots olikheterna så var det denna ilska och frustration som sammanförde oss. Vi började samarbeta, mot alla odds. Vi var ena riktiga stridstuppar. Ur detta arbete växte en fantastisk vänskap fram.
När jag slutade med föreningsverksamheten för fyra-fem år sedan så fortsatte A och jag att hålla kontakt. Jag och sambon var bland annat ner till Göteborg och gick på en Paul McCartney-konsert på nya Ullevi med A och hennes man.
Av någon obegriplig anledning så tappade vi plötsligt kontakten. Vi hade det rätt tufft bägge två under samma tid, så det var nog den stora orsaken. Jag har tänkt så ofta på henne att jag skulle höra av mig, men det har inte blivit av. Varför är man sådan? Nu ska det inte bli så igen. Vänskap är alldeles för värdefull för att slumpas bort så enkelt.
Bara den dumme är inte rädd
5 timmar sedan
6 kommentarer:
Det är så roligt när man får kontakt med gamla goda vänner som man råkat tappa bort ! För ofta märks det inte att man inte pratat på flera år utan man hittar tillbaka till varandra direkt !
Fick beskedet från Sjuka Kassan idag och min månadspeng sänks för att nya basbelopp bestämts och nya index fastställt så de flesta får sänkt...*suck*!
Är ju inte mycket som försvinner men ändå...
Principen att inte ta från de fattiga och roffa åt sig själv gäller inte med en blå regering...
Såg på tv imorse att sossarna mfl räknar med att direkt göra om sjukförsäkringen...kan ju inte bli sämre iaf :)
***
KRAAAM EVA
:)
Eva: Det vi behövde uppdatera oss var vad som hänt under de här tre åren. Annars var vänskapen som vanligt.
Jag fick mitt besked igår och det var oförändrat. Jag vet inte om jag litar så mycket på sådana löften. Jag kämpade med FK 2004 och då var det sossarna som satt vid makten. Det var samma sak då som nu att folk plockades bort. Det var bara inte så många som nu så det fick inte så stort gehör. Så tyvärr, jag litar inte på löften som jag ser om valpropaganda.
Håller fullständigt med dig Cicki! Jag litar inte på något/någon när det gäller FK.
KB
Det är roligt med sådan vänskap där man nästan kan ta vid där man slutade.
Jättekul att du och din vän har fått kontakt igen, ni som har en sådan stark gemensam historia bakom er.
Jag får prickar när jag hör talas om Fkassan....
Men vänskap ger inga prickar bara glädje och gemenskap. Så kan det ju vara, att man tappar bort varandra ett tag i livet, fullt upptagna med sitt eget. Kul att höra att ni hittat varandra igen!
Kram!
KB: Man har väl blivit lite luttrad genom åren.
Christina:Jag har känt mig glad hela dagen bara för det där telefonsamtalet. Ska maila henne och berätta hur glad hon gjorde mig.
Cina: Förstår att du får utslag. Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig.
Äkta vänskap är en gåva.
Skicka en kommentar