Tio år

Idag firar sambon och jag tio år tillsammans. Vi firar verkligen den dagen vi träffades, eftersom det var kärlek vid första ögonkontakten. Fast egentligen var det nog kärlek redan vid tangentbordet. Jag vet att jag berättat om det tidigare, men för nya läsare så kommer det en kortversion här.

Som singel i slutet på 90-talet så häckade jag på Aftonbladets chat. Där fanns det både trevliga och otrevliga människor. De otrevliga lärde man sig hantera och de trevliga hände det att man lärde känna IRL.

Alldeles i början på 2000-talet så hade jag krångel med min dator. En "Varghane 39" hakade på något jag sa på chatten. Det resulterade så småningom i att jag berättade för honom om mitt datorstrul. Han berättade då att han var datatekniker och kanske kunde hjälpa mig att lösa det. Men han erbjöd sig inte att komma hem och göra det utan tipsade om hur jag kunde lösa det själv. Bara för det växte han i min aktning. Han var inte ute efter min kropp!

Men efter ett antal samtal och eget strulande så kom vi fram till att det kanske var bäst att han ändå kom hem och hjälpte mig. Tyvärr hade han inte tid på en gång utan jag fick vänta någon vecka. Aha, han var inte het på gröten!

Vi övergick nu till att snacka på ICQ:n istället. Till slut hade vi ett maratonsnack där som nog var inledningen på århundradets kärlekssaga. Vi åt kvällsmat, nattmacka och frukost tillsammans vid det tillfället. Vi pratade på ICQ:n i 14 timmar eller något sånt. Bonusdottern brukar säga att hon gick och la sig medan vi pratade, hon klev upp och gick till skolan och vi fortsatte och prata. Vi pratade även när hon kom hem från skolan. Så var det. Efter det fanns det helt klart något mellan oss. Ändå hade vi bara pratat vardagligt om intressen, våra barn, musik och allt annat som inte var värdeladdat.

Nåväl, så kom då den stora dagen. Jag hade redan på maratonchatten erbjudit att han kunde äta middag hos mig. Full i sjutton som jag var så hade jag sett till att det fanns vin hemma. Då skulle han ju inte kunna köra hem efteråt. Man är väl en smart brud.

Han hann inte ens innanför dörren förrän jag kramade honom och visste att det här är mannen i mitt liv. Han kom en söndag. På tisdagen lagade han min dator. Vad vi gjorde där emellan tänker jag inte berätta. På onsdagen var jag tvungen att jobba. Sedan åkte jag direkt till honom. Han hämtade mig vid tåget och friade i bilen. Jag sa "Ja" utan att tveka.

Den här spelar jag för honom.



Det har varit tio tuffa år på många sätt. När vi gick i familjeterapi så sa vår terapeut att det var sällan hon mötte par med så stark kärlek som vår. Hon var förvånad att vi, trots all yttre påverkan, fortfarande var så övertygade om vår kärlek till varandra. Numera är det något lugnare runt oss även om det sticker upp oroshärdar då och då.

Trots dessa oroshärdar så vet jag att vi kommer att hålla ihop resten av livet. Försvinner han först så vet jag att jag kommer att sakna honom varenda minut för resten av mitt liv.

Den här är också till honom.