Vänligt möte

Idag gick sambon och jag till vår lilla Vivobutik för att handla lite mjölk, fil och TV-guiden. När vi står vid frukten så hör jag någon bakom ryggen som säger: "Men hej, Christina." Det var min goda vän K som jag inte sett på evigheter. Det blev stora kramen och vi säger nästan i mun på varanda, att vi tänkt att ringa så många gånger men det har inte blivit av.

K och jag lärde känna varandra i simbassängen när vi gick på vår vattengymnastik. En vänskap växte fram så sakteliga. Hon skilde sig och flyttade till lägenhet. I samma veva fick vi tag i en lägenhet i samma område. Vi kom att bo i husen bredvid varandra med fönster mot varandra. Nu blommade vänskapen upp ordentligt. Vi sågs nästan varje dag för en promenad med mycket prat. På hösten var det bär-och svampplockning som gällde. Vi blev verkligen så där fina vänner som man bara möter då och då.

Efter något år så kände K att hon ville flytta. Hon hade problem med grannarna ovanför och det var lite andra saker som gjorde att hon inte trivdes. Hon fick snart tag på en ny lägenhet och flyttade. Vi hjälpte henne på olika sätt. Hon flyttade inte långt. Bara till nästa område så det är max en halv kilometer mellan oss. Och helt plötsligt så sågs vi mera sällan. Tills det alldeles rann ut i sanden.

Ingen av oss vet varför det blev så. Ändå har det hela tiden känts som att det här uppehållet bara var tillfälligt. Det bekräftades idag. Jag blev alldeles varm inombords när hon berättade att hon hade en kasse tyg hemma som jag skulle ha. Det hade hon tiggt till sig av en god vän som tänkte kasta dem. Då hade hon tänkt på mig att jag kunde använda dem. Så hon har tänkt som jag, att vi haft ett tillfälligt uppbrott.

Nu lovade vi varandra att ses och börja promenera igen. Hon är ju hemma, precis som jag så tid finns. Tänk att gammal vänskap håller år ut och år in även fast man inte ses eller hör av varandra så ofta.