Igår hände något som skrämde mig ordentligt. Vi hade varit på apoteket och slank efteråt in på Inn och Finn. Det är en affär som har det mesta, roliga och billiga inredningsdetaljer, billiga ljus, billigt porslin, billigt shampo med mera. Vi brukar slinka in där med jämna mellanrum för de har inget fast sortiment utan det gäller att passa på, om man hittar något man vill ha. Oftast blir det mest bara att titta och ibland få en idé.
När vi gick runt där igår så fick jag se lampskärmar. Då skulle jag göra sambon uppmärksam på att vi har en nyköpt skärm liggandes hemma som vi inte tagit fram än. När jag skulle säga det till honom så kom jag absolut inte ihåg att det hette "lampskärm". Jag försökte förklara att jag menade något som man satte uppe på en lampa. Han bara tittade frågande på mig. Då pekade jag på en lampskärm och frågade vad det hette. "Lampskärm" svarade han då med ett litet oroligt skratt.
Visst har jag tidigare glömt namn, men inte blivit speciellt oroligt över det. När jag sitter och skriver inlägg så kan jag ibland tappa orden, men kommer oftast på vad jag tänker på för ord om jag väntar en stund. Men det som skrämde mig igår var att det var helt tomt i huvudet. Jag har aldrig tidigare glömt något på det viset.
Det känns mycket oroande. Nu vet jag ju att minnet och koncentrationen påverkas av värken, men just nu är jag inne i en ganska bra period, förutom att mina ben stumnar med jämna mellanrum. Så jag vet inte vad som är på gång. Mormor fick tidigt åderförkalkning (som man sa då). Undrar om det är ärftligt? Fast hon hade troligtvis också fibro så hon kanske bara blev missförstådd om vad det var som egentligen var felet, eftersom man då inte visste att det fanns en sådan sjukdom. Jag ska försöka att inte oroa mig och tänka på det för mycket.
Antingen – eller
3 timmar sedan
14 kommentarer:
det e säkert inget att oroa sig för allt för mkt, du vet ibland när man verkligen vill säga ngt o vet att man vet ju vad det heter så kan det ju låsa sig bara därför det var säkert det som hände. det händer mig med ibland me dom enklaste sakerna! det e då det e mest irriterande.
Tror inte att det är någon fara, men det är klart att om det sker ofta och blir helt tomt så kan man bli orolig.
För mig händer det riktigt ofta, jag oroar mig inte, men jag började ju tidigt att tappa namn på personer och saker, vanligare då jag har mycket omkring mig...
Massa kramar från Spader!
Madde och Spader: Tack för era tröstande ord. Förhoppningsvis är det inget att oroa sig för.
Jag tänker som så, att kan det helt enkelt inte vara att du haft mycket att göra på sistone, med blommor och bakning och sömnad och till slut så blir helt enkelt hjärnan lite trött och kopplar ner?
När jag varit igång mycket så brukar jag bli ganska trött i huvudet, minnet blir lite rörigt och en del ord kommer jag inte på, men varvar jag ner så fungerar jag som vanligt igen.
Shirouz: När du säger det så, så är jag rätt stressad i huvudet just nu. Det finns en del saker som oroar mig som jag inte tar upp på bloggen. Det kanske är så enkelt.
Jag tror inte heller att det är så allvarligt och jag vill absolut inte skämta bort det, men många/inte bara i vår ålder/känner säkert igen sig.
Att tappa ett ord så där... det hände mig också i veckan... fast jag har glömt vad det var för ord!
För två år sedan hade jag mycket värre hjärnsläpp än att jag tappade ord, och det visade sig vara ren stress helt enkelt.
Jag gick och läkarundersökte mig, för jag trodde att jag hade fått tidig demens eller nåt...men jag tror att kroppen är så vist inrättad att den sänder ut larmsignaler på det här sättet.
Det gäller att tyda signalerna.
Du kanske skulle träffa en läkare?
Moster Ma och Christina: Det är förmodligen bara stress. Har en del som oroar mig just nu. Händer det fler gånger och oftare får jag väl kolla upp det.
Jag ser att alla redan sagt vad jag tänkte ;-) Hälsningar i alla fall!
Eva
Eva: Tack. Det är nog bara jag som oroar mig i onödan. Det är förmodligen bara stress. Men det var en mycket obehaglig känsla.
Värmen som var i pingst lämnar spår...
Låt lilla hjärna vila lite.
Och så länge du har minnet med dig i form av sambo är jag rätt trygg.
Blogg svar:
Dottern och jag ska ut och äta på skolavslutningen den 10/6. Hon har valt restaurang och är så förväntansfull.
Herrarna i församöinge muttrade 1 GÅNG,sen läste jag lite för dem och så blev det tyst.
Kram
Åhhh vad jag förstår dig! Förmodligen är det ingen fara, det är stress kombinerat med din värk som spökar men visst blir man rädd. För några år sen var jag sjukskriven för utmattningsdepression o då råkade jag ut för detta flera ggr. Jag blev så rädd att jag fick ångest på köpet. Med hjälp av en underbar läkare o psykolog på företagshälsovården tog jag mig tillbaka men riktigt som "förr" blir jag aldrig igen.
Sköt om dig o kramar!
Förstår precis vad du menar ! Men tror också att det nog inte är nån fara...annars så har jag också problem...hihi ! För ibland försvinner orden...och namnen på folk ! Och jag hör min pappas som ofta brukar säga :
Men han du vet, som var gift med hon som var dotter åt han som hade affären bredvid...osv osv...
Men det är oftast då jag ahr mycket värk som det är sämre...
Hör av dig ang. tyget ! Kan du sy nåt av det så köper jag ! Necessär eller väska eller nåt...älskar det tyget !
Skickar dig en mail...
***
KRAAAM EVA
Viola: Det är förmodligen en kombination av en massa olika saker.
Vad roligt du och dottern ska ha. De andra två får skylla sig själva....:-)
Mie: Visst är man knäpp som får en massa rädslor. Nu var det länge sedan jag fick en ångestattack så det har jag i alla fall sluppit nu. Men första gången jag fick det trodde jag att jag fick en hjärtattack.
Eva: Namn och andra ord har jag tappat länge men det här var annorlunda. Det var nog det som skrämde mig mest.
Såg att jag fått mail från dig. Du får ett svar under dagen.
Skicka en kommentar