Staden i mitt hjärta

Jag tycker om att titta på Bygglov. Jag gillar Mijas inredningsidéer och hennes färgval. De är helt i min smak. Ikväll var programmet extra intressant. De var i Sundsvall och byggde om. Så fort jag ser något från den staden blir jag alldeles varm i hjärtat. Folk som bor där har en alldeles speciell norrländsk dialekt, som bara finns i Sundsvall. Jag hör direkt när någon är därifrån och blir alldeles glad när jag hör dialekten.

Jag är född och till viss del uppväxt i Uppsala. Under mina tonårsår flyttade vi runt i landet och bodde ett till ett och ett halvt år på varje ställe. Jag blev väldigt rotlös. Samma år jag fyllde arton hamnade vi i Sundsvall. Då kände jag att nu hade jag äntligen kommit hem. Det var här jag hörde hemma. Här skulle jag leva och dö.

Nu blev det inte så, för när jag träffade mina barns far, så flyttade vi till Stockholm på grund av hans jobb. Men så fort vi kunde flyttade vi tillbaka. Det var där vi hörde hemma. Så där levde jag i mina drömmars stad, tills jag insåg att jag var tvungen att bryta upp från både familj och stad.

Sedan tolv år bor jag någonstans i Mälardalen. Jag trivs bra och tycker om vår lilla stad. Jag har inga tankar på att flytta. Ändå blir jag alldeles varm när jag ser något från Sundsvall. När sambon och jag åker dit så har jag mina hållpunkter som vi passerar. Som gör att jag känner att jag närmar mig staden i mitt hjärta.